måndag 9 november 2009

Jag fixar fikat!

Idag bröt jag mot direktiven i det senaste ledningsbrevet (färgat av influensatiden). Jag kom till jobbet fastän jag var sjuk. Det satt långt inne eftersom jag verkligen inte mådde bra. Sådär på morgonen är det ju oftast värst och min morgon var inget undantag. Dessutom kallas just mina måndagar i folkmun för "Mondays from hell". Varför? Jo, därför att de börjar med möte kl.08.00, fortsätter sedan med fem lektioner i rad med enbart 45 minuters ordentligt uppehåll vid lunch, och avslutas med ännu ett möte som pågår fram till kl.16.45. Just idag skulle jag inte vara med på det där sista mötet eftersom jag skulle jag med barnet på läkarbesök men schemat fram till dess är ändå fullt tillräckligt.När jag vaknade tänkte alltså att det nog får vara måndag på min skola utan mig.

Men så kom jag på att jag hade en hel tårta i kylskåpet!

Min unge fyllde fem år i fredags och till lördagens kalas hade jag lydigt inhandlat chokladtårta. Chokladtårtor, närmare bestämt. Man vet ju hur ungar älskar chokladtårta och det skulle komma 14 stycken sådana ungar hem till oss. Jag hade tydligen överskattat hur mycket även chokladälskande femåringar äter för en hel tårta stod nu alltså orörd i kylskåpet och det slumpade sig så att just denna vecka var det min tur att ordna fika till eftermiddagsmötet! Jag hade verkligen sett fram emot att ställa fram den där tårtan på bordet och se mina kollegors ögon tåras av lycka.

På grund av denna tårta pallrade jag mig alltså upp, rejält sjuk, och gick till jobbet! Jag skojar inte. Hade jag inte haft en tårta i kylen hade jag inte åkt in!

I detta fikafokuserade tillstånd tog jag t.o.m. vägen förbi det nyöppnade bageriet på andra sidan gatan och köpte nybakad, enorm sudegslimpa att slänga fram till samma fika (mackor utgör grundöverenskommelsen men alla lägger till lite sött i alla fall). Den var fortfarande varm och jag kände mig mycket stolt över mig själv.

I bakhuvudet tänkte jag att om jag känner mig för risig får jag väl gå hem - bara jag får leverera tårtan! Och limpan.

När jag kom till jobbet var fyra i arbetslaget sjuka. Vi hade svårt att få till det med att täcka alla hål som det var så jag stannade. Och jobbade på. Och missade fikat.

Nu väntar jag på medaljen.

3 kommentarer:

  1. Det är tanken som räknas ;)

    Skickar över en tårtmedalj!!

    SvaraRadera
  2. Såhär i efterhand, från mig som också missade fikat den dagen... En STOR medalj till dig!

    SvaraRadera
  3. Tack så mycket! Jag hade nästan glömt den här dagen (hu!) men medaljer är välkomna när de än kommer!

    SvaraRadera