torsdag 22 oktober 2009

Inte någon Mary Poppins...direkt.


bland blir man galen på en del elever.Då är man inte så pedagogisk. Och inte så där vän, ljuv och stödjande heller (som Mary Poppins t.ex.) Om man t.ex. går förbi för att kopiera och ser en av franskeleverna i sjuan sitta och prata med några tjejer på nedervåningen istället för att komma på lektion. Om samme franskelev har börjat göra det till en vana att inte komma på en hel del lektioner (inte bara franska), då gullar man inte direkt. Nej, man ryter till på ett avgjort ovänt sätt och säger åt eleven att omedelbart masa sig upp på andra våningen och in i klassrummet och absolut inte ens snudda vid tanken att inte hämta böckerna på vägen dit. Vidare förklarar man att det är helt ofattbart och oacceptabelt att eleven ens kan komma på tanken att skolka "från MINA LEKTIONER!!!!" Man säger annat också eftersom eleven i detta ögonblick får för sig att det är en bra idé att tafatt börja argumentera emot för att spela cool och hålla masken inför tjejerna han just suttit och pratat med. Detta andra skulle aldrig godkännas av Mary Poppins och skulle heller inte vara så bra att ha som exempel på problemlösning under en anställningsintervju.

För en förbipasserande kan det se ut som om någon var lite krasslig under sagda anställningsintervju för två år sedan och därmed inte var skärpt nog för att hindra att en sådan opedagogisk och ja, t.o.m. kärlekslös lärare fick anställning på skolan. En förälder på besök skulle redan samma kväll börja googla på kommunsidorna efter andra skolor för sitt barn som just börjat första klass och en rektor (inte just den som satt krasslig på anställningsintervjun kanske) med vägarna förbi skulle möjligen kalla till ett samtal om hur vi på den här skolan ska tala med och förhålla oss till våra elever. Möjligen.

Anledningen är att dessa stackars åskådare varken har sett avsnittet innan eller avsnittet efter just det här avsnittet i dramaserien.
I avsnittet efter (ung. en timme senare) sitter samma lärare och äter med den skolkande eleven och berättar (lugnt, samlat och mycket stödjande) hur mycket den här eleven har gratis i och med sin språkbegåvning och sitt fantastiska uttal och vilket slöseri det vore på en sådan begåvning att skolka från lektionerna och komma efter så småningom. Hur läraren saknar eleven på lektionerna och vill att eleven lovar att alltid komma och aldrig mer välja tjejer, eller något annat, före franskan. I alla fall inte på skoltid. Eleven lovar. Läraren tror inte riktigt på eleven men har i alla fall fått visa att stödet och omtanken alltid är orsaken till kraven som ställs och eventuella röster som höjs.

Och vad har då hänt i avsnitten före? Jo, många skratt och en hel del kramar. Faktiskt. Dessa möjligen otippade kramar och delade skratt har ägt rum i klassrummet och ibland i närliggande korridorer. De har inte ägt rum inför dagens förfasade åskådarna tyvärr. För läraren spelar det egentligen ingen roll. Kramar är till för de som får dem och inte för att visa att jobbet blev korrekt tillsatt. De är till för att understryka (för de som får dem) att just den här läraren, precis som alla lärare, bryr sig om sina elever och verkligen, verkligen vill att de lyckas.

fredag 16 oktober 2009

Kommunen uppmanar till GOD TIDSKULTUR


Min arbetsgivare (kommunen) har bestämt sig för att erbjuda sveriges bästa skola och gör nu en undersökning om hur arbetstiden används. Kommunen skriver:
"Alla som arbetar i skolan har ansvar för att tiden används på ett effektivt och meningsfullt sätt. Skolans ledning har förstås ett extra stort ansvar. Den ska skapa förutsättningar för personalen att göra ett bra arbete – och rätt arbete. Men ansvaret för en god tidskultur vilar också tungt på lärare och annan personal i skolan. "

Alltså fick vi ett dokument att fylla i för att bidra till inventeringen. I en av rutorna skulle man fylla i vad man gör på sin arbetstid. Ledningen ställde frågan: "Vad gör du under din arbetsplatsförlagda tid?"

Jag svarade:

-Genomför lektioner (surprise!)
-Deltar i möten
-Läser material till möten
-Skriver dokument till möten.
-Planerar och dokumenterar på Schoolsoft.
-Ringer till föräldrar
-Plastar in böcker
-Har samtal med elever
-Har möten med föräldrar.
-Skriver elevomdömen 1 gång/termin (ca 27 h varje gång)
-Skriver IUP (individuellt utvecklingsprogram)
-Skriver åtgärdsprogram
-Ställer ut stolar till möten i aulan
-Ställer tillbaka stolar efter möten i aulan
-Söker efter fungerande datorer.
-Gör inventering av ej fungerande hjälpmedel
-Tar kontakt med vaktmästare
-Söker efter tomma grupprum.
-Flyttar bokhyllor
-Skruvar och spikar det som behövs.
-Söker efter personer i huset (elever, lärare, ledning…)
-Sorterar papper och böcker
-Springer ner två trappor för att kopiera
-Står i kö för att kopiera
-Kopierar
-Laminerar
-Fyller och tömmer diskmaskin
-Läser och skriver mail
-Söker efter passande internetsidor för undervisning.
-Skriver prov
-Rättar prov
-Skriver olika listor för olika sammanhang
-Har samtal med kollegor om planering, elevvård och pedagogik.
-Fotograferar i olika sammanhang på skolan i dokumentations och PR syfte.
-Redigerar och skriver ut foton.
-Skapar fotoutställningar på vernissage.
-Rastvaktar – umgås med elever
-Söker och läser artiklar om intressanta ämnen
-Lyssnar av telefonsvararen
-Skriver in elevers anmälda frånvaro i schoolsoft
-Möblerar om
-Fixar avlastningsbord/telefonbord och stol bredvid en av datorerna i arbetsrummet.
-Tömmer pappersinsamlingslådan i personalrummet
-Öppnar dörrar till elever som har glömt sina böcker
-Klipper upp lås till elevers skåp när vaktis inte är här.
-Sammanställer internetsidor med resurser för språkundervisningen.
-Skickar intressanta länkar till språkresurser eller andra saker (ex artiklar eller annat) till annan berörd personal på skolan.
-Ansvarar för beställning av språkmaterial och uppdaterar budgeten.
-Förbereder elever för nationella prov
-Rättar nationella prov
-Medlem i trivselgrupp
-Bidrar med ”comic relief”
-Läser på om gymnasieval och regler kring detta. SYV saker.
-Tjatar på elever att ta av sina mössor och kepsar
-Planerar och förbereder temaveckor och material till temaveckor.

Det är tur att den där rutan i tabellen kunde anpassa sig till textmassan...

Nu ska det bli spännade att se vilka "förutsättningar" mina rektorer "kan skapa" så att jag hinner med det jag ska på min arbetstid (för ni förstår naturligtvis vid det här laget att det mesta av det som inte är lokalbundet gör jag hemma).

Kanske en kopiator även på vår våning? En egen borrmaskin? Starkare kaffe? Samtal om att kunna prioritera? Igen. Glada tillrop?

Eller kanske, möjligen... mer planeringstid?

måndag 12 oktober 2009

FRANSKA KORT

Idag satt de kvittrande utanför mitt klassrum - de nya sexorna. De nya fransksexorna. De har provat på alla tre språk sedan skolstarten i augusti och har nu gjort sitt val för resten av högstadiet. Och förhoppningsvis gymnasiet också. Där kommer de ju i så fall få höga poäng inför högskolan genom sitt språkval. En ny grej som regeringen har infört för att stärka de moderna språken i skolan.

Men det är inte därför mina nybörjarelever står där och kvittrar. De tycker att det ska bli så KUUUUL! Att äntligen få börja på riktigt, att få lära sig en massa nya ord, att få prata franska att... ja, man blir riktigt rörd. De har verkligen sett fram emot sin tid med mig och franskan och de är glada och vetgiriga och ber mig ivrigt om läxa till nästa lektion. Jag lyckades hålla kvar glädjen hela lektionen. Nu ber jag till alla språkgudar att jag ska hitta vägen genom grundskolan med dessa fantastiska ungar så att glädjen även finns när vi går på sommarlov i nian.

Kära, goda språkgudar - och språkgudinnor!
Gör mig lika ivrig och lycklig över att kunna det här vackra språket som talas i de där fantastiska länderna så att mina elever förstår att det är värt all tid och kraft som det faktiskt tar att behärska det.

Låt mig inte glömma känslan det ger att kunna småprata med en taxichaufför när han kör alldeles för fort genom Paris gator, att kunna beställa en café crème på ett gammalt café en tidig morgon vid floden och att kunna läsa böcker som "La vie devant soi" och "Le Petit Prince" och förstå och njuta av orden. Låt mig inte glömma hur det är att två på natten obehindrat kunna beställa en crêpe med nutella på en trottoar (som är ett franskt ord) och sedan promenera resten av vägen hem till hotellet där man småpratar en stund med nattportieren innan man stupar i säng. Låt mig inte glömma hur det är att inte bara kyssa en fransk pojke på besök i sverige en sommar utan även kunna prata med honom. Sparsamt mellan kyssandet, men ändå!

Låt mig inte glömma hur det är att stiga upp tidigt på morgonen, snabbt klä på sig, promenera förbi några butiker och restauranger där någon står och spolar av sin lilla del av trottoaren framför entrén, gå in i ett Boulangerie (där doften av nybakat bröd slår emot en när dörren öppnas) för att köpa dagens nybakade baguette som man tar hem och äter till frukost med brieost och eventuellt lite skinka till en varm café au lait innan staden riktigt har vaknat.

Franska är så mycket mer än bara kunskapen om de ohyggligt många verbformerna. Kära alla språkgudar och språkgudinnor, hjälp mig att inte glömma det! Hjälp mig att förmedla ... glädjen.

fredag 9 oktober 2009

Einstein skriver IUP



Inför utvecklingssamtalen skrev jag omdömen om varje elev och en individuell plan på hur de skulle utveckla sin engelska och nå högre mål. Det tog ju ett tag. Kanske skulle jag istället ha nöjt mig med Einstein? Som en sammanfattning.

onsdag 7 oktober 2009

Glädjetavlan

Under den absolut första veckan efter sommarlovet skaffade jag mig en arbetsskada. Jag hade nämligen en idé om att hur vi skulle kunna börja uppmuntra och positivt bekräfta oss själva och andra på jobbet. Det är för lätt att fokusera på det som är negativt och inte se det som man gör bra. Ibland ser man det som andra gör bra men det är inte ofta man säger något om det!
Det här ville jag ändra på. Jag tog hjälp av en stark medarbetare och flyttade en enorm whiteboard tavla från mitt rum (eftersom jag aldrig använde den) till personalrummet. När uppdraget nästan var slutfört och vi bara skulle ställa upp tavlan mot väggen men åt andra hållet så tappade min kollega sitt grepp och hela härligheten föll rakt ner på min högra stortå. I augusti har man ju inga rejäla kängor på sig utan mera luftiga skodon så jag bröt stortån rakt av. Ja, alltså själva benet. Det tog ett tag innan jag kunde gå i annat än lösa sandaler MEN glädjetavlan står på plats! Och varje vecka skriver vi nya uppmuntrande saker på den! Det var värt 4 timmar på akuten! (...utan att få så mycket som ett plåster! "Det där gör vi inget åt. Ta en Alvedon." )

tisdag 6 oktober 2009

Pariserhjulet... ungefär.

Som fransklärare har man ju vissa grundläggande skyldigheter. En hyfsad allmänbildning om Frankrike borde man ju t.ex. kunna förmedla så att den sitter någorlunda på plats när eleverna har nått åttonde klass. Jag trodde, tills alldeles nyligen, att jag tryggt kunde påstå att åtminstone det har jag kunnat åstadkomma. Men man ska inte ta något för givet.

Mina elever sitter och skriver vykort på franska. Jag har samlat ihop några typiska vyer och skrivit ut dem i vykortsform och alla kämpar på ganska bra med meningar om olika turistupplevelser. Mot slutet av lektionen har en av flickorna tappat bort sitt ena vykort. Vi börjar alla leta. Vi tittar efter just hennes text och hennes namn men vi hittar det inte. Jag frågar vilket motiv det var på framsidan. "Det där pariserhjulet", säger hon. "Men...jag tror inte det fanns något...pariserhjul...", svarar jag. "Jo!" Hon ser lite förvånad ut. "Det där pariserhjulet som ... samma bild som på det här kortet!" Hon plockar upp sin bänkggrannes vykort och visar ivrigt. Och det är alltså i det ögonblicket jag inser att något har gått fruktansvärt fel i min undervisning. " Jaha, du menar Eiffeltornet?"

söndag 4 oktober 2009

Kanelbullar till alla!


I fredags bjöd rektorn på bullar. Jo, för personalvården har faktiskt börjat dyka upp lite då och då på vår skola. Dessutom fyllde rektorn jämt. Ett par dagar för kanelbullens dag förstår jag att valet föll på just detta bakverk istället för prinsesstårta. Vår budget ska ju också försöka ta sig upp över de röda siffrorna någon gång inom de närmaste åren så ett kanelbullebeslut drar ju helt klart sitt strå till stacken. Nej, jag klagar inte! Jag vet att jag lät lite gnällig där (förlåt, snälla rektorn!) men jag älskar kanelbullar! Det är det som är problemet. När jag så läste mailet om den stundande bullfesten så kunde jag inte låta bli att skicka iväg ett mail och fråga om just min bulle skulle ligga i frysen på måndag. Jag har nämligen nyligen börjat jobba deltid och missar sånt som händer i skolan på fredagar.

Det är inte allt jag missar, säger en av mina kollegor. Hon jobbade deltid förut och tyckte att den enda förändringen hennes lediga fredag gav henne var mindre lön. Och färre erbjudanden till speciella uppdrag. Speciella ansvarsuppdrag vill man ha för de är lönegrundande. Helst ska man göra nytta på kommunnivå för att vara påtänkt för ett större lönelyft. Så står det i lönekriterierna som snabbt snoddes ihop mellan skolstart och höstlov förra året, på uppdrag av kommunen.

På informationsmötet om dessa pinfärska lönekriterier nämnde jag att på regeringsnivå sitter man i flera år för att arbeta fram nya betygskriterier och om hela lönesystemet ska göras om (vilket var fallet) så känns några veckor lite ...kort om tid. Det verkade inte vara något man oroade sig för.

I alla fall så är jag nu kärleksfullt varnad för att jag inte kommer att räknas med riktigt i karriärlyftande utnämningar. Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag tycker det är upprörande eller inte. Att det kan vara sant har jag förstått för i början av terminen föreslogs det på fullaste allvar att vi skulle lägga elevvårdkonferenserna på fredagar. När jag och en annan lärare/mentor alltså är borta. Det gick vi inte med på (Tack, snälla specialpedagogen!).

I år ska vi ha personliga löneförhandlingar. Att bara gå omkring och bete sig som en lärare i största allmänhet är inte nog för särskilda lönehöjningar. Det står tydligt i de nya lönekriterierna. Att helt enkelt nöja sig med att göra ett hästjobb på högsta möjliga nivå i klassrummet är helt enkelt inte rätt inställning. Man ska helst prestera andra, viktigare saker, som utspelar sig utanför klassrummet. Och då måste man ju ha kommit på tal för sådana uppdrag. Hur man kommer på tal vet jag inte riktigt. Att vara ledig på fredagar verkar möjligen leda till att inte komma på tal.

Och inte får man några kanelbullar heller.