Göra skillnad och spela roll

En gång satt jag vid ett middagsbord tillsammans med min man och en annan kvinnas man. Den andra kvinnans man pratade om sina känslor av att inte vara på rätt plats och syssla med rätt jobb. Att inte lämna efter sig något beständigt. Att inte göra någon skillnad.

Eftersom han var en mycket duktig journalist som för tillfället var engagerad i ett stort skolprojekt i sina barndomstrakter så tyckte jag att han underskattade sin betydelse och sina insatser ganska rejält.

Dessutom kunde jag inte relatera till den känslan. Sedan jag blev lärare känner jag alldeles tydligt att jag gör en skillnad i människors liv. I varje årskurs finns det en handfull barn som kommer att minnas mig väl och som en dag (och kanske redan nu?) kommer att veta att det var viktigt och det gjorde skillnad att de hade just mig som lärare på högstadiet. Det är min fasta övertygelse.

För jag minns dem. Jag minns dem allihop. De var ju viktiga för mig också. De spelade en avgörande roll för mitt liv, för min utveckling och mitt lärande.

Det är oerhört sällan vi lärare får höra något från de här eleverna. Det är OK. Man vet i alla fall.
Trots det glimmar orden som värmande guld i mörkret när de kommer i ett oväntat meddelande genom cyberrymden:

"...Det är tack vare dig som jag läser engelska jag vill att du ska veta det, du väckte verkligen mitt intresse för engelskan... Tack! Du är den lärare som betytt mest för mig under min skoltid, en av få som lyckats få mig intresserad för något överhuvudtaget"

Tack själv, lilla gumman! Lilla gumman, som nu har blivit riktigt stor. Tack för att jag fick gå med dig en bit på vägen!