tisdag 2 oktober 2012

En sann historia

Jag antar att inom de flesta yrken hänger man med andra inom samma yrke och berättar om sina upplevelser, glädjeämnen och våndor. Dörrvakter pratar med med dörrvakter, dagisfröknar med dagisfröknar (jag vet att det heter förskolepedagog!) , fackliga företrädare med fackliga företrädare...

Här är en historia som jag ha hört. En LÄSKIG historia. Läskig för att jag vet med näst intill största säkerhet att den är sann. Så tänd lampan och sitt ner.

En lärare på en skola har jobbat där i flera år. Hon är fast anställd i kommunen. Men hon är inte behörig. MEN kommunen och skolan har behövt henne och därför får hon något så fiffigt som en "lokal behörighet". Alla är nöjda. Utom den nya rektorn som en dag anländer på skolan.

Det börjar bra men allteftersom börjar det gnissla dem emellan. Vid upprepade samtal får läraren reda på att elever har klagat. Eller "Det finns klagomål". Men vem som klagat och vad klagomålen har bestått i får läraren aldrig veta. Jo en gång får hon veta att elever har sagt att de är rädda för henne. Vilka vet hon inte. Det blir observation i hennes klassrum en längre tid. Till slut säger hon ifrån att det får vara nog med det nu. Och den observerande ledningspersonen kan inte påtala något exempel på att någon verkade rädd.

Fast forward till nyligen.
En dag ställs världen på ända när vår lärare får besök i klassrummet av den stundande elevgruppen och rektorn. De har klagomål. Det har varit utvecklingssamtal för några veckor sedan. Ett tillfälle att tala med mentorer om allt man vill vad gäller skolan och ens akademiska utveckling. Men nu har man istället för att gå till lektion gått till rektorn. Som följer med till klassrummet. En liten demonstration helt enkelt. Och en överraskning för läraren.

Vad som händer i det klasssrummet tänker jag inte berätta. För jag var inte där.

Vad jag kan berätta är att enligt uppgift tillbringade den här lärarens fackliga ombudsman flera timmar på telefon men läraren samma kväll. Samtalet bestod av att tala lugnande, försöka förstå vad som hade hänt och hjälpa till att andas och säga till om filt och att lägga sig och att återigen ANDAS. Lugnt!  Chockbehandlig således. För den här läraren befann sig i ett starkt chocktillstånd och var ensam hemma. Hysteriskt gråtande i omgångar och hyperventilerande med jämna mellanrum kom så småningom meningen att hon hade en domnad arm. Svaret på den logiska följdfrågan från den skakade ombudsmannen var att ja, det kändes även trångt över bröstet.

Den fackliga ombudsmannen ringde ambulansen.

Fast forward till ännu mer nyligen.
Det finns många många delar i denna historia efter denna kväll och dagarna som följde som skulle kunna få er alla att tro att ni hamnat i ett filmmanus och inte verkligheten. Skolsveriges kommunverklighet. Men jag hoppar över det. Jag vill komma till min avslutning utan att försjunka för djupt i hur trängda människor med makt och empatiproblem kan bete sig när de känner sig hotade.

Mitt slut har att göra med skyddslöshet. Anno 2012.  Här är en liten sammanställning att vila ögonen på innan ni klickar vidare i cyberrymden och är glada över att ni valde det yrke ni istället har.

- När skolchefen hörde om incidenten första gången - anonymt vad gäller plats och inblandade reagerade hon starkt på hur det hade gått till.
- När berörd rektor hade haft tid att samtala med henne var det plötsligt inte lika illa. Hon ville inte ens möta den berörda läraren, trots att facket nu var inkopplat stort.
- Anledningen var att läraren enligt uppgift hade kränkt elever och att hon ... hrm, håll i er - INTE VAR BEHÖRIG.

Slutord

Man kan jobba i en kommun hur länge som helst och ha en fast anställning men om man inte är behörig kan man behandlas HUR SOM HELST av sin rektor utan att någon som har ansvar för den rektorn kommer att göra något åt det om man har otur. Kränkningsfall (oavsett hur självklara) är dessutom något som fackets jurister inte är glada att driva rättsligt eftersom man praktiskt taget ALDRIG VINNER. Alltså även ett problem för behöriga lärare.

De elevkränkningar som läraren uppges har utfört straffades hon för regelbundet i samtal på ledningskontoret. Även i samband med helt andra mötesagendor. Bevis fanns aldrig och åtgärder och stöd med syfte att göra henne bättre på något sätt sattes aldrig in. 

Alltså - till mina lärarkollegor. Jag vill uppmuntra er att äntligen skriva klart den där sista sidan på uppsatsen för att sedan kunna ansöka om examensbevis. För om ni inte gör det och en dag skämtar med fel elev (och kanske gör det med fel brytning) om att eleven är lat, eller något sådant, då riskerar ni ert jobb (utan minsta sentimentalitet i kommunleden) och er hälsa. Bokstavligen.

Läraren i den här historien är hemma nu sjukskriven i 5 veckor och går dagligen till vårdcentralen för att ta sitt blodtryck som är så farligt högt att läkaren på veårdcentralen vid deras första möte omedelbart skickade henne direkt på EKG. Och nu alltså ordinerar att hon kommer varje dag för kontroller.

Så om jag någonsin klagar på att det är mycket nu - ignorera mig! TOTALT! Det finns värre saker med det här jobbet.

måndag 1 oktober 2012

Att ryta till. Kreativt.

I ett tidigare inlägg berättade jag om en dokumentationstjänst på skolan som mest försvårade mitt liv.
Mitt desperata brev under natten till kundtjänst (ett av flera) resulterade i att jag slutligen fick kontakt med någon som spelar roll på företaget och numera ingår jag i en referensgrupp med möjlighet till input i deras utvecklingsarbete.

Så att... ibland hjälper det att ryta till. Ofta. Och ha en del förslag att komma med.
Hepp!