tag:blogger.com,1999:blog-13680083720153991682024-03-14T09:09:48.609-07:00Vykort från drömfabrikenen högstadielärares vardagTeacherhttp://www.blogger.com/profile/12708777776469862595noreply@blogger.comBlogger115125tag:blogger.com,1999:blog-1368008372015399168.post-74301165008929435382012-10-16T04:17:00.001-07:002012-10-16T04:21:27.687-07:00Läs instruktionerna! Ibland ligger man lite efter i rättningshögarna...<br />
<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEji4yQ3vF_p1Jj4HOrikCjagugw6onCyi_yfJqbZ1lwb2hp2zQ_qwEO0jyAZFOrC5UBe88OPSPu9N_xk7vLccZiiV8Hg3lEbzQgzxV5ULABITgT_82kSyCcQSqLKAVF2xxjREEEH6yoDgWX/s640/blogger-image-209351622.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEji4yQ3vF_p1Jj4HOrikCjagugw6onCyi_yfJqbZ1lwb2hp2zQ_qwEO0jyAZFOrC5UBe88OPSPu9N_xk7vLccZiiV8Hg3lEbzQgzxV5ULABITgT_82kSyCcQSqLKAVF2xxjREEEH6yoDgWX/s400/blogger-image-209351622.jpg" width="300" /></a></div>
Teacherhttp://www.blogger.com/profile/12708777776469862595noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1368008372015399168.post-32613493454602219832012-10-02T06:15:00.000-07:002012-10-02T07:27:19.075-07:00En sann historiaJag antar att inom de flesta yrken hänger man med andra inom samma yrke och berättar om sina upplevelser, glädjeämnen och våndor. Dörrvakter pratar med med dörrvakter, dagisfröknar med dagisfröknar (jag <em>vet</em> att det heter förskolepedagog!) , fackliga företrädare med fackliga företrädare...<br />
<br />
Här är en historia som jag ha hört. En LÄSKIG historia. Läskig för att jag vet med näst intill största säkerhet att den är sann. Så tänd lampan och sitt ner.<br />
<br />
En lärare på en skola har jobbat där i flera år. Hon är fast anställd i kommunen. Men hon är inte behörig. MEN kommunen och skolan har behövt henne och därför får hon något så fiffigt som en "lokal behörighet". Alla är nöjda. Utom den nya rektorn som en dag anländer på skolan. <br />
<br />
Det börjar bra men allteftersom börjar det gnissla dem emellan. Vid upprepade samtal får läraren reda på att elever har klagat. Eller "Det finns klagomål". Men vem som klagat och vad klagomålen har bestått i får läraren aldrig veta. Jo en gång får hon veta att elever har sagt att de är rädda för henne. Vilka vet hon inte. Det blir observation i hennes klassrum en längre tid. Till slut säger hon ifrån att det får vara nog med det nu. Och den observerande ledningspersonen kan inte påtala något exempel på att någon verkade rädd. <br />
<br />
Fast forward till nyligen. <br />
En dag ställs världen på ända när vår lärare får besök i klassrummet av den stundande elevgruppen och rektorn. De har klagomål. Det har varit utvecklingssamtal för några veckor sedan. Ett tillfälle att tala med mentorer om allt man vill vad gäller skolan och ens akademiska utveckling. Men nu har man istället för att gå till lektion gått till rektorn. Som följer med till klassrummet. En liten demonstration helt enkelt. Och en överraskning för läraren. <br />
<br />
Vad som händer i det klasssrummet tänker jag inte berätta. För jag var inte där. <br />
<br />
Vad jag kan berätta är att enligt uppgift tillbringade den här lärarens fackliga ombudsman flera timmar på telefon men läraren samma kväll. Samtalet bestod av att tala lugnande, försöka förstå vad som hade hänt och hjälpa till att andas och säga till om filt och att lägga sig och att återigen ANDAS. Lugnt! Chockbehandlig således. För den här läraren befann sig i ett starkt chocktillstånd och var ensam hemma. Hysteriskt gråtande i omgångar och hyperventilerande med jämna mellanrum kom så småningom meningen att hon hade en domnad arm. Svaret på den logiska följdfrågan från den skakade ombudsmannen var att ja, det kändes även trångt över bröstet. <br />
<br />
Den fackliga ombudsmannen ringde ambulansen. <br />
<br />
Fast forward till ännu mer nyligen. <br />
Det finns många många delar i denna historia efter denna kväll och dagarna som följde som skulle kunna få er alla att tro att ni hamnat i ett filmmanus och inte verkligheten. Skolsveriges kommunverklighet. Men jag hoppar över det. Jag vill komma till min avslutning utan att försjunka för djupt i hur trängda människor med makt och empatiproblem kan bete sig när de känner sig hotade. <br />
<br />
Mitt slut har att göra med skyddslöshet. Anno 2012. Här är en liten sammanställning att vila ögonen på innan ni klickar vidare i cyberrymden och är glada över att ni valde det yrke ni istället har. <br />
<br />
- När skolchefen hörde om incidenten första gången - anonymt vad gäller plats och inblandade reagerade hon starkt på hur det hade gått till. <br />
- När berörd rektor hade haft tid att samtala med henne var det plötsligt inte lika illa. Hon ville inte ens möta den berörda läraren, trots att facket nu var inkopplat stort. <br />
- Anledningen var att läraren enligt uppgift hade kränkt elever och att hon ... hrm, håll i er - INTE VAR BEHÖRIG. <br />
<br />
Slutord<br />
<br />
Man kan jobba i en kommun hur länge som helst och ha en fast anställning men om man inte är behörig kan man behandlas HUR SOM HELST av sin rektor utan att någon som har ansvar för den rektorn kommer att göra något åt det om man har otur. Kränkningsfall (oavsett hur självklara) är dessutom något som fackets jurister inte är glada att driva rättsligt eftersom man praktiskt taget ALDRIG VINNER. Alltså även ett problem för behöriga lärare. <br />
<br />
De elevkränkningar som läraren uppges har utfört straffades hon för regelbundet i samtal på ledningskontoret. Även i samband med helt andra mötesagendor. Bevis fanns aldrig och åtgärder och stöd med syfte att göra henne bättre på något sätt sattes aldrig in. <br />
<br />
Alltså - till mina lärarkollegor. Jag vill uppmuntra er att äntligen skriva klart den där sista sidan på uppsatsen för att sedan kunna ansöka om examensbevis. För om ni inte gör det och en dag skämtar med fel elev (och kanske gör det med fel brytning) om att eleven är lat, eller något sådant, då riskerar ni ert jobb (utan minsta sentimentalitet i kommunleden) och er hälsa. Bokstavligen. <br />
<br />
Läraren i den här historien är hemma nu sjukskriven i 5 veckor och går dagligen till vårdcentralen för att ta sitt blodtryck som är så farligt högt att läkaren på veårdcentralen vid deras första möte omedelbart skickade henne direkt på EKG. Och nu alltså ordinerar att hon kommer varje dag för kontroller. <br />
<br />
Så om jag någonsin klagar på att det är mycket nu - ignorera mig! TOTALT! Det finns värre saker med det här jobbet.Teacherhttp://www.blogger.com/profile/12708777776469862595noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1368008372015399168.post-26905513141265463182012-10-01T00:54:00.000-07:002012-10-02T07:17:03.357-07:00Att ryta till. Kreativt. I<a href="http://vykortfrandromfabriken.blogspot.se/2012/02/sammanbrott-pa-sl-it.html" target="_blank"> ett tidigare inlägg</a> berättade jag om en dokumentationstjänst på skolan som mest försvårade mitt liv.<br />
Mitt desperata brev under natten till kundtjänst (ett av flera) resulterade i att jag slutligen fick kontakt med någon som spelar roll på företaget och numera ingår jag i en referensgrupp med möjlighet till input i deras utvecklingsarbete.<br />
<br />
Så att... ibland hjälper det att ryta till. Ofta. Och ha en del förslag att komma med.<br />
Hepp!Teacherhttp://www.blogger.com/profile/12708777776469862595noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1368008372015399168.post-58145656693820322692012-09-28T00:46:00.002-07:002012-09-28T00:46:44.844-07:00Nystart på bloggen<br />
Nu var det ett tag sedan jag var här inne och pratade om mitt lärarliv.<br />
<br />
Jag vet inte om någon har märkt det, för jag har inte så där vansinnigt många läsare. Det gör ingenting. Jag startade den här bloggen för att jag ville ge en bild av just vardagen för en högstadielärare. För det började komma väldigt mycket åsikter både från föräldrar till mina elever och i press och media. Eller, det hade nog pågått ett tag när jag startade 2009. Och det var så tydligt att glappet mellan en uppfattad verklighet och den faktiska lärarverkligheten var enormt stor. Det kändes mycket svårt att förklara hur jobbet egentligen ser ut. Så jag började skriva.<br />
<br />
Och på vägen har det varit en hel del negativa inlägg om den vardagen men även en hel del positiva. Förvånande för mig själv också, faktiskt. Det kanske låter konstigt men jag hade inte riktigt insikt i hur mycket roligt jag hade på jobbet mitt i allt det jobbiga. Nu är jag mer medveten om det. Det var kul att få den överraskande bieffekten av den här bloggen.<br />
<br />
Nu står jag lite och undrar om jag ska fortsätta skriva. Jag har en del annat på gång i mitt liv som inte alls har med min lärarroll att göra. Det är roligt med tidskrävande och min fokus är inte bara på skolan. Det är bra för mig men gör att jag har en annan inställning till allt som händer där. Jag har mer distans.<br />
<br />
Kanske är det utmärkt? Kanske kan jag skriva så att det är värt att läsa i alla fall? Vi får se.<br />
Jag har svårt att lägga ned detta lilla fönster till mitt lärarliv och mitt eget reflektionsställe på nätet. Kanske kan jag fortsätta roa någon och även väcka en del tankar.<br />
<br />
Jag stannar ett tag till. Har en del saker att säga som jag tänkt på ett tag och sedan kanske det rullar på. Med nya insikter, vardagsrapporter och indignationer. Och förhoppningsvis ett och annat gapskratt.<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />Teacherhttp://www.blogger.com/profile/12708777776469862595noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1368008372015399168.post-32812183162543251382012-06-02T05:00:00.001-07:002012-06-02T05:02:26.571-07:00Kraven på lärarna<br />
Jag hittade denna artikel i <a href="http://norrteljetidning.se/hem/2.7968/1.1674988-kraven-pa-oss-har-blivit-orimliga" target="_blank">Norrtälje tidning</a>, på nätet idag. <br />
Trots att det är dystert så vill jag dela med mig till er eftersom jag tycker dessa lärare skriver ihop bilden av vår verklighet så väl. <br />
<br />
<h2>
Kraven på oss har blivit orimliga </h2>
<div class="richText" id="articlePreamble">
Det skrivs mycket om oss lärare i tidningarna, vår yrkesroll, våra löner, vårt ansvar för alla resultat och för att inte tala om våra fantastiska lov (som vi jobbar in under året). Det finns många som tycker till om skolan och läraryrket, framförallt politiker. Vi undrar hur många utav er med åsikter om skolan, som verkligen vet hur det är att vara lärare eller vet vad vi egentligen gör? </div>
<div class="articleFloatContainer">
<h2 class="structuralFloat">
Relaterat</h2>
</div>
<div class="body richText">
Vi har varken tid eller energi till att bemöta eller svara på all kritik som framförs mot oss då vi istället försöker lägga vår tid och energi till att göra det bästa möjliga för våra elever och ge dem de kunskaper de behöver i framtiden. Ändå tar vi oss tid nu att framföra våra åsikter i tidningen för att vi lärare anser att kraven på oss har blivit orimliga.<br />
<br />
Vi lärare har i dag krav på oss från kommun och regering att vi ska höja resultaten för eleverna, samtidigt som resurserna blir allt mindre och den administrativa bördan allt större. <br />
Vi har fått flera åtaganden att sätta oss in i med den nya läroplanen lgr 11 och betygsbedömning. Allt vi gör ska också dokumenteras. Det vi lärare ska göra är att skriva pedagogiska kartläggningar, lokala pedagogiska planeringar till varje ämne och tema, skriva åtgärdsprogram och uppföljande åtgärdsprogram så fort en elev inte bedöms nå målen. Skriva omdömen i varje ämne till varje elev och individuella utvecklingsplaner i samband med varje utvecklingssamtal, förbereda och leda utvecklingssamtal. <br />
<br />
Vi svarar på testunderlag inför olika utredningar från psykologer och läkare, samarbeta med andra skolor och kollegor vilket kräver förberedelser inför själva mötena. Vi ska ha mejlkontakt med föräldrar, kollegor, psykologer med flera, dela ut och sammanställa elevenkäter, rätta prov och sammanställa diagnoser som kommunen och Skolverket kräver att få in. <br />
<br />
Vi ska också ständigt vara uppdaterade på nya rön och forskning. Vi ska utvecklas, förstås, men vi får inte tid att arbeta vidare med det vi har lärt oss innan det är något nytt som vi ska fördjupa oss i. Vi har med andra ord många fler administrativa åtaganden som gör att vi inte får möjlighet att stanna upp, reflektera och använda våra kunskaper till att göra en så bra undervisning som möjligt för våra elever. <br />
<br />
När eleverna lämnat skolan för dagen och vi ska sätta oss med allt administrativt arbete får vi utföra det i en arbetsmiljö tagen direkt från 1980-talet. Oavsett om vi ska bli mer stillasittande framför datorn eller inte borde vår arbetssituation bli mer ergonomisk anpassad. Det borde vara självklart, men så ser inte verkligheten ut. <br />
<br />
Vi får nöja oss med det som finns och anpassa oss efter ekonomin hela tiden. Om vi har tur så kan vi få ta del av andras möbler när de fått nya och fräscha. Andra arbetsgrupper med liknande arbetsuppgifter har höj- och sänkbara skrivbord, stolar och tillbehör till datorerna som gör arbetsmiljön ergonomiskt riktig. <br />
<br />
Vi har studerat i många år och vi älskar vårt arbete, men frågan är hur länge vi ska orka under dessa arbetsförhållanden och den låga lönenivån som vi nu har trots att vi i snitt har fyra års högskolestudier. Det har stått mycket i tidningarna om lärarstuderande som lämnar lärarhögskolorna och lärare som lämnar läraryrket och det beror mycket på den situation som vi beskrivit. Vi måste förutom rejält höjda löner få respekt för vårt arbete, få en ergonomiskt bättre arbetsmiljö och få mer tid till eleverna. <br />
<br />
Det är dags att fler lärare skriver och talar i medierna om vår arbetssituation för att ge en rättvisare beskrivning av våra arbetsuppgifter istället för att andra människor yttrar sig om vår verklighet.<br />
<br />
Li Dagerman, Gertrud F Otterman, Krister Birgersson, Niclas Johansson, Lee Jönsson, Lena Lundell, Solveig Ohlsson, Amaya Ericsson, Sofi Rosenstam Hederstedt, Birgitta Gabrielsson, Kerstin Gustafsson, Kjell Leander, Anna Sivermalm, Helena Szöges, Anki Melander, Robban Persson, Irene Andersson, Camilla Pettersson, Helena Agerfalk, Annika Stark, Gunilla Axelsson, Peter Petersson, Seida Sabanovic, Doris Mattsson, Jenny Pettersson, Marianne Holmgren, Kristina Svärd, Conny Pettersson, Jessica Jansson, Jessica Linder, Catharina Pennström, Catharina Mörrby, Mari Lindh, Anna Furucrona, Marianne Lagersköld, Birgitta Härlin, Anna Christiernin, Anett Hallsten, Christina Kassagianni<br />
<br />
</div>
<div class="byline">
<div class="bylineContent vcard">
<span class="name fn"><em>Lärare på Grindskolan i Norrtälje som brinner för sitt yrke</em></span></div>
</div>Teacherhttp://www.blogger.com/profile/12708777776469862595noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1368008372015399168.post-10792805076597119202012-03-21T00:51:00.001-07:002012-03-21T01:11:04.758-07:00I rock!!!!Min man (från USA) kommer in i sovrummet och säger "Not bad for a 51 year old man!" Jag ler kärleksfullt så att han förstår att jag håller med. Men lite undrande är jag. Så sträcker han upp nävarna högt upp över huvudet och utropar "I rock!"<br />
<br />
Lätt fnittrande undrar jag om han druckit en extra kopp kaffe den här morgonen. "Well, you gotta boost yourself up! Nobody at work is doing it! " Var han jobbar? På fritids. <br />
<br />
Jag skulle kunna sluta här men det blir bättre. <br />
<br />
Vilket fritids? Jo, det fritids där den relativt nya studierektorn (för just fritids) INTE startar det senaste mötet med " Godmorgon! Bra jobbat på öppet hus häromkvällen, hur är läget?" Utan istället glänser med sina ledaregenskaper genom att sparka igång med "Jag ska börja med några klagomål" <br />
<br />
Nåväl. Det kunde vara värre. Han kunde ju ha en låg lön också. Teacherhttp://www.blogger.com/profile/12708777776469862595noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1368008372015399168.post-58562418456384270432012-02-08T03:41:00.000-08:002012-02-13T12:57:44.667-08:00Nyckelhumor<div style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="" class="rg_hi" data-height="188" data-width="204" height="188" id="rg_hi" src="http://t0.gstatic.com/images?q=tbn:ANd9GcRUH6cvgk7lH1OAGYjmEsLO0jqQWTMdVEZVqJufpBj1uNwUiJ2U" style="height: 188px; width: 204px;" width="204" /></div>Lämnar mina nycklar till en liten skötsam flicka i sjuan (en som aldrig gör speciellt mycket väsen av sig) så att hon kan gå och låsa upp ett grupprum längre bort där hennes grupp ska jobba under lektionen. <br />
<br />
Hon tar dem, går iväg och säger samtidigt med ett teaterskurkskratt:<br />
"Ha, ha, ha, ha, ha! MAKT!!!<br />
<br />
Man kan säga vad man vill om det här jobbet, men det är ALDRIG tråkigt!Teacherhttp://www.blogger.com/profile/12708777776469862595noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1368008372015399168.post-33158020573733151372012-02-03T07:10:00.000-08:002012-02-03T07:37:14.801-08:00sammanbrott på SL & ITJag försov mig. Det händer aldrig. Utom idag. Det kan ha att göra med att jag har varit uppe sent och jobbat (sedan hur länge som helst) och är förkyld. I alla fall missade jag min buss (naturligtvis med otvättat hår) med EN minut. Och nästa buss är inställd. Så jag kastade mig ut utan frukost imorse endast för att tillbringa 25 minuter på Brommaplan. Slöseri med kraft, energi och tid! <br />
<br />
Och denna upplevelse är en värdig uppföljare till igår kväll/natt. Då satt jag också och slösade energi och kraft! <br />
<br />
På de flesta skolor används nu någon sorts internetplattform för dokumentering. ALL sorts dokumentering. Läxor, planeringar, omdömen, IUP (individuella utvecklingsplaner). Allt. Jag har provat två olika (på olika skolor) och är tyvärr nu fast med den som fungerar sämst . Frustrationen växer och jag har inget val. Det här ligger på kommunbeslut. <br />
<br />
För första gången, igår, insåg jag plötsligt att det här programmet inte är designat för att göra mitt jobb lättare och smidigare. Det är enbart till för att samla dokument för läsning. Elever och föräldrar ska främst läsa. Inte så väldigt stor procent av dem gör det. Inte på min skola i alla fall. Men ändå.<br />
<br />
Så jag sitter med ett osmidigt "redskap" som stjäl tid. Olika defaultinställningar hindrar flödet, och i värsta fall tvingar en att helt skriva om, ingenting som logiskt borde vara ihoplänkat är det och information som borde ligga i samma vy gör det inte. Namnen på olika funktioner är ofta helt ologiska och ingenting känns pedagogiskt designat så att man kan hitta och manövrera utan att först gå en kurs! Bara en sån sak att man inte ens kan lägga in klickbara hyprlänkar i texterna (till hemuppgifter t.ex), är inte det rejält omodernt? <br />
<br />
Jag har tagit kontakt med dem några gånger om förändringar som skulle göra saken bättre och faktiskt fått ett bra svar. "Vi ska föra vidare detta till utvecklarna". Det var väl för ca 1 år sedan. <br />
<br />
Företagets motto är att alla elever ska nå målen. All heder åt det. Jag har samma mål. Minst. Men jag vill gärna komma dit utan att få ett nervöst sammanbrott på vägen. Ordet "IT-verktyg" ska kännas som mjuk bomull i öronen och värma runt hjärtat, inte stå för snabbfil till psykakuten!<br />
<br />
Jag säger inte vilket företag det är. Inte än. Men om jag inte får svar på mitt desperata brev till deras supportavdelning kl. 01.30 inatt om att NÅGOT MÅSTE ÄNDRAS så kommer jag glatt att publicera det här på bloggen. Stay tuned!Teacherhttp://www.blogger.com/profile/12708777776469862595noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1368008372015399168.post-830582648652996432012-01-13T01:14:00.000-08:002012-01-13T01:17:07.314-08:00Skriv ett brev...Snart ska jag börja skriva ihop mina omdömen. Då utvärderar man vad eleverna kan och hur de ska jobba för att utveckla det de kan sämre. Lite kortfattat.<br />
<br />
Inför dessa omdömen lät jag min grupp i åttans franska skriva om sig själva. "Vilka områden tycker ni att det går bra i och vilka behöver ni bli bättre på? Hur tycker ni att det skulle kunna gå till? Och så en önskelista på aktiviteter." Ungefär så sade jag. På väg ut ur klassrummet för att hämta extrapennor slängde jag ur mig en tanke: "Och jag vill inte ha några punktlistor. Skriv som ett brev! "<br />
<br />
Det blev inga punktlistor men en del elever ser alltid till att inte ett extra litet ord blir skrivet i onödan. "Jag vill lära mig stava och se på film" ungefär. Och så finns det då andra som tar tillfället i akt att verkligen ta mig på orden. <br />
<br />
"Kära Bodil<br />
Jag hoppas från djupet av mitt hjärta att du har haft ett underbart lov, med många skratt, glada stunder, god mat och många fina julklappar. Jag är spänd av förväntan vad du har att lära ut för kunskaper i år. <br />
Jag känner att min största arbetsområden inom franskan är hörförståelsen och att "bygga franska", alltså skapa meningar och förstå vad jag säger. Och att även få mer flyt när jag läser. För att uppnå detta så tycker jag att ett bra sätt att lära sig det på skulle vara att se filmer (hörförståelse) och arbeta med texter och glosor (inte så kul, men lärorikt). <br />
Att laga fransk mat i hemkunskapssalen nån dag skulle också vara kul.<br />
Om jag ska nämna någon stark sida skulle väl det vara läsförståelse. Fast jag måste jobba mycket med det också. <br />
Tack för att du tar av din dyrbara tid för att hjälpa mig inför min framtid som franskman.<br />
Tusen tack. <br />
Med vänlig hälsning, .........<br />
God fortsättning! "<br />
<br />
Humor och självinsikt. Oslagbara egenskaper för att nå framgång!Teacherhttp://www.blogger.com/profile/12708777776469862595noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1368008372015399168.post-83912249164876554782011-11-02T00:15:00.001-07:002011-11-02T05:23:41.377-07:00SjälvinsiktJag har en brorsdotter som hade det riktigt svårt i skolan. Lärarna på den lilla landsortskolan hade svårt att riktigt förmedla det till hennes föräldrar. Ända tills det började närma sig grundskoleavslutning. Då stod allt klart och beslutet togs att hon skulle gå om nian. Så inföll samma kommunikationskoma ännu ett år och det visade sig att ingenting egentligen förändrades på något plan. Överraskningen hemma var lika stor framemot juni även detta år. Så det blev inget gymnasium. Inte heller någon diagnos. Kanske finns det ingen att få och kanske spelade det ingen roll. Ungen är numera en vuxen, charmerande, och hårt arbetande kvinna med hem och man och lite piercingar här och där. Dessutom har hon självinsikt kombinerat med humor. På Facebook idag: "Adda mig gärna på Wordfeud så sänker jag dig! ... Eller inte. Förmodligen inte."Teacherhttp://www.blogger.com/profile/12708777776469862595noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1368008372015399168.post-20451366107714053002011-10-24T00:34:00.001-07:002011-11-02T05:24:49.956-07:00Hört på bussenTvå elever på väg till min skola<br />
- Jag har inget internet hemma.<br />
- Inte jag heller. <br />
- Har du inte?<br />
- Nej. Det har tagit slut. <br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_x0WPcPfDoyY9ifaOX_eOWNNXlgG4-dq3BoSAfKV_m3FFVPPzLmYNECwzcC6v6PoFlYK5B6aCcokg4chMhizNbRV_7wqMeonLP-ngQMi300YxwJxo_CsC7-gDN0zofZa0RtbgAfRRh-IR/s640/blogger-image-1069333026.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_x0WPcPfDoyY9ifaOX_eOWNNXlgG4-dq3BoSAfKV_m3FFVPPzLmYNECwzcC6v6PoFlYK5B6aCcokg4chMhizNbRV_7wqMeonLP-ngQMi300YxwJxo_CsC7-gDN0zofZa0RtbgAfRRh-IR/s640/blogger-image-1069333026.jpg" /></a></div>Teacherhttp://www.blogger.com/profile/12708777776469862595noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1368008372015399168.post-57455892777679472102011-10-17T14:55:00.000-07:002011-10-17T14:55:26.136-07:00Rien de rien...<span class="messageBody translationEligibleUserMessage" data-ft="{"type":3}">Ibland möts jag av ett meddelande när jag tar upp min Iphone ur fickan. Jag vet inte vilken knapp jag tidigare har tryckt på när det kommer. Varje gång jag läser det ler jag lite och trycker OK. Som nu. Och tänker att det är en bra start på dagen. "Ingenting att ångra"</span><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjNee38NJDhJdcv7Tg8fnpJtLHItmuizt4HK0ovfd6lkonwzhe3cqK1cIVGJ5h-zX8LdhO_PxFlONgj9rJCCRq57k3aN1Y8NoEUfaN0Ykw9oP7pIG03SZFmghF5b-eCS7AzzXn85GdIL55S/s1600/piaf.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjNee38NJDhJdcv7Tg8fnpJtLHItmuizt4HK0ovfd6lkonwzhe3cqK1cIVGJ5h-zX8LdhO_PxFlONgj9rJCCRq57k3aN1Y8NoEUfaN0Ykw9oP7pIG03SZFmghF5b-eCS7AzzXn85GdIL55S/s200/piaf.jpg" width="138" /></a></div>Teacherhttp://www.blogger.com/profile/12708777776469862595noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1368008372015399168.post-60613588074110200672011-09-22T00:55:00.000-07:002011-09-22T00:58:34.243-07:00Nybakat på jobbetJag har fått en ny medarbetare i arbetslaget. Hon är också helt ny i läraryrket (nybakad) och har ett vikariat på vår skola till Jul. Jag hoppas hon får vara kvar för hon är bra. Det är faktiskt så att man kan se inom en vecka, som nära kollega, om någon passar naturligt för det här jobbet eller inte. Sedan kan man alltid lära sig saker och bli bättre, så ingen är väl uträknad från början egentligen. Jo, kanske. Jag har faktiskt mött en del utan hopp att någonsin bli en lärare jag skulle vilja ha till mitt eget barn. Inte till andras barn heller. Alldeles nyligen faktiskt. <br />
<br />
När man är så osäker på sig själv och sin lärarroll att man hela tiden säger till sina högstadielever att de minnsann ska vara snälla mot en och respektera en för att man "är UTBILDAD!!!" så är det fara å färde. När man inte är flexibel nånstans och dessutom rent elak men jämna mellanrum (bara mot elever naturligtvis), då kan vi väl ändå vara överens om att det blev lite fel i yrkesvalet? Och på praktikplatsen, som av någon anledning släppte igenom denna olycka. <br />
<br />
Men andra är alltså rätt från början. Om än oerfarna. Sådan är min kollega. Och oerfarenheten visar sig bl.a. i att vilja prestera på toppnivå hela tiden. Att t.ex. ta på sig ansvaret (och pressen) för att inte vara bra i att lära ut ett ämne hon inte har utbildning för (vilket naturligtvis är ledningens asvar). Vidare att komma till jobbet med feber för att man vill vara duktig. Då får man försöka lära ut att man bara kan ta ansvar för sådant man har makt över och vidare förklara konceptet att detta är ett jobb och inte ett heligt kall som ska genomföras mot alla odds. Om man är duktig så syns det ändå. Snabbt. Även om man stannar hemma när man har feber. <br />
<br />
Jag skulle vilja påstå att 99% av kvinnliga lärare har ett förflutet som "duktiga flickor" med höga krav på sig själva. Det är därför det går att ständigt utöka arbetsuppgifterna och hålla nere löneutvecklingen i alla evighet utan ett läraruppror. Vi <em>vill </em>vara duktiga och tänker mer på elevernas behov än våra egna. <br />
Men detta har jag tjatat om förut så nu hoppar jag över just den diskussionen.<br />
<br />
Som avslutning passar jag på att hylla alla de FANTASTISKA lärare jag känner och alla andra jag tyvärr inte har fått nöjet att möta. TACK för att ni finns och för att ni stretar på och för att ingen i TV soffan har en aning om vad ert jobb egentligen innebär och för att ni klarar att dag efter dag ge så mycket utan att få speciellt mycket uppskattning från något håll (och definitivt inte i lönekuvertet). HÄR får ni lite uppskattning. Av mig. Av mig som även är mamma och som har fått två av er fantastiska till mitt eget barn. <br />
<br />
Och du, min lilla nya kollega, du är en av dem redan. Ha lite tålamod med dig själv bara.Teacherhttp://www.blogger.com/profile/12708777776469862595noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1368008372015399168.post-27978832070183874832011-09-10T15:49:00.000-07:002011-09-10T15:52:30.238-07:00LäxläsningsbelöningEtt nytt läsår har börjat!<br />
Jag försöker att ingjuta trygghet i mina nya, unga mentorselever och samtidigt komma på revolutionerande pedagogiska grepp för att utveckla mina språkelever. Lyckas halvbra med båda uppgifterna. <br />
<br />
Kanske skulle jag inte ha frågat min nya lilla mentorselev som jag fotograferade för porträttväggen i klassrummet om han "verkligen ville se ut så där" när jag trodde att han log fånigt, för att skämta, för tredje gången. Uppriktigt förbryllad reaktion från honom fick mig att inse att det var just så han såg ut när han log! "It's just my face" liksom. <br />
<br />
Och revolution på språklektionerna känns ännu långt borta. Utom i ett sammanhang. <br />
<a href="http://vykortfrandromfabriken.blogspot.com/2010/10/blablablablablabla.html">Min elev i franskan från förra året</a>. Hon som inte på något sätt betedde sig som om hon ville lära sig franska alls, <em>hon </em>har kommit till lektionerna som en helt ny elev! Nästan lite alieninvasionvarning faktiskt. Hon sitter still, hänger med och verkar ...dare I say, INTRESSERAD! <br />
<br />
Och det verkar som om de högre makterna fick upp ögonen för detta mirakel och tänkte att det kanske kan vara bra med lite uppmuntran här. Min elev berättade om det lite andlöst och förundrat på vår förra lektion. <br />
<br />
" Jag gjorde läxan i går kväll. För första gången! Och JUST när jag var klar och slog ihop boken, vet du vad som hände?!" Det kunde jag inte svara på. Jag var fortfarande kvar i koma orsakad av den första meningen. "Ett FYRVERKERI! Utanför på himlen! JUST när jag var klar med läxan!" <br />
<br />
Så om jag nu råkat ha knäckt en elevs självkänsla mina första 72 timmar på jobbet så steg i alla fall universum in och peppade en annan. Rejält. Som kompensation, kan man tänka. <br />
<br />
Och nu när ribban är lagd så kan det möjligen bli lite svårt för mig att tillräckligt motivera mina elever för det jobb som krävs. Jag får nog fundera lite där. Jag kan ju börja med att försöka vara snäll. Nog så revolutionerande.Teacherhttp://www.blogger.com/profile/12708777776469862595noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1368008372015399168.post-74513050534604523022011-07-12T06:43:00.000-07:002011-07-12T06:53:24.364-07:00SommarlovFunderar över mitt yrke lite i hängmattan. Funderar över höstens schema (inte lika bra som förra årets), funderar över att jag ännu inte skrivit klart alla omdömen som skulle vara klara innan sommarlovet (inte ens på anabola skulle jag ha klarat det på betald arbetstid), funderar på att jag ännu inte ansökt om min lärarlegitimation (tck och lov är det bara en formalitet och utan tvång på mer studier), funderar på nyheten att allt färre söker till lärarutbildningen (med sådana strålande karriärmöjligheter undrar man ju varför) och slutligen på dagens nyhet; att det ska bli lättare för elever att anmäla lärare för inkompetens.<br />
<br />
Så när det precis börjar kännas lite dystert tänker jag på min sommarfika nyligen med en av mina kollegor, som kvittrande sade hur mycket hon verkligen gillar att vara lärare! Och jag höll med. Kunde inte annat. Det är något vi har gemensamt hon och jag, förutom våra makars namn och nationalitet. <br />
<br />
Och det är lektionerna - eleverna - som gör det så fantastiskt. Vi har ALDRIG tråkigt. Att vara lärare är stimulerande och tacksamt. Jo, faktiskt. Tacksamt! I nian kommer de; breven från eleverna och från föräldrarna. På skolavslutningen (om inte förr) får man läsa eller höra direkt hur mycket man betytt och hur fantastisk man är. Av vissa får man höra det. Av tillräckligt många för att man ska ha överseende med resten. Av tillräckligt många för att man ska vilja komma tillbaka för att streta på ett år till i det här yrket som mycket väl skulle kunna vara världens bästa jobb!<br />
<br />
Det tycker i alla fall jag och min kollega. Såhär mitt i sommarlovet.Teacherhttp://www.blogger.com/profile/12708777776469862595noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1368008372015399168.post-83170665583022972232011-07-03T15:39:00.000-07:002011-07-03T15:41:35.270-07:00Lärarlöner - epilog.<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiKJnFllTadQhDJHkCCOIym6YltXS4GzqVQ9flWUBBYqLkyvHJGrxhHtuhl1lHXgAk-A-BDdihUo48wBdCj0zDY28izacMoS97_ODYMLQiHPPoG7hyVi3LqJwQn8wsbwnESOchDkg6vw3z8/s1600/joakim.gif" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" i$="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiKJnFllTadQhDJHkCCOIym6YltXS4GzqVQ9flWUBBYqLkyvHJGrxhHtuhl1lHXgAk-A-BDdihUo48wBdCj0zDY28izacMoS97_ODYMLQiHPPoG7hyVi3LqJwQn8wsbwnESOchDkg6vw3z8/s1600/joakim.gif" /></a></div><br />
Jag läser om en <a href="http://www.lararforbundet.se/web/ws.nsf/documents/0052238A?OpenDocument&menuid=00326A1C">rapport </a>från lärarförbundet:<br />
<em>"Rapporten visar bland annat att en tredjedel av kommunerna ger 1,7 procent eller sämre, i stort sett minsta möjliga löneökning." </em>Och de som kan glädjas åt hela ... 2 % i löneökning? De får i praktiken en reallöne<em>sänkning</em> eftersom inflationen förväntas dra upp i över 3%. <br />
...<br />
I rest my case.Teacherhttp://www.blogger.com/profile/12708777776469862595noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1368008372015399168.post-73647756009037369502011-06-18T01:55:00.000-07:002011-06-18T03:01:26.951-07:00Lördag. På väg till jobbet.Nu tänker kanske ni "Trist att jobba på en lördag" och visst kan det vara det men det är i sig inget ovanligt. <br />
Söndagar hänger också löst om man t.ex. har en sjuksköterska i familjen. Storhelger, som jul och midsommar, går ju då också bort med jämna mellanrum. Eller så går de bort varje år om man har en präst i familjen. Så var det i min familj när jag växte upp. En sjuksköterska och en präst. Smällar man får ta. <br />
<br />
Smällar man vill ge till <em>andra</em> grundar sig på ett av dagens statusrader på facebok. Jag citerar; <br />
<br />
N: Morgonbussen till jobbet delas med pensionärer och uteliggare...<br />
C: <span data-jsid="text">Jobbet??? Ska du jobba?? Vi har sommarlov ju.</span><br />
<span data-jsid="text">N: <span data-jsid="text">Systembolaget... lärare har ju inte världens bästa löner så jag har ett extrajobb.</span></span><br />
<span data-jsid="text"><span data-jsid="text">C: <span data-jsid="text">Aha. Ja det borde jag också ha. Ha en bra dag på jobbet. Kram kram</span></span></span><br />
<br />
<span data-jsid="text"><span data-jsid="text"><span data-jsid="text">...alltså...ingen större chock i slutänden. "Ja, det borde jag också ha." Det här är Lärare i Sverige 2011! Att ta ett extrajobb för att klara sig bättre känns helt logiskt för fler än de här två, det kan jag garantera! </span></span></span><br />
<br />
<span data-jsid="text"><span data-jsid="text"><span data-jsid="text">Så kom gärna närmare, ni som tycker att vi har det så bra med alla våra lov och ni som tycker att 1,5 % lönehöjning verkligen är allt kommunen har råd med just nu (och samtidigt spenderar massor av tusenlappar i onödan på att köpa IT utrustning på det dyraste företaget för att ni har avtal med just dem). Var inte blyga, jag knusslar inte. Här finns smällar åt alla! </span></span></span>Teacherhttp://www.blogger.com/profile/12708777776469862595noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1368008372015399168.post-29167241665548291172011-05-28T13:28:00.000-07:002011-05-28T13:44:32.515-07:00Kläder efter väder<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br />
</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhVLlfkK2aPLOxRLmxtszt5henJzqldLdZgcjxuadljyJaRmB9WXHpHEVjzrm_SwUzORfMwl7IbbV2vwUEuz6nRW4jztRoKsQ0oULow8O_q-5tYwPHaoQFpPFC0314vV1SmfC1bk3mXKDP6/s1600/rain.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="163px" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhVLlfkK2aPLOxRLmxtszt5henJzqldLdZgcjxuadljyJaRmB9WXHpHEVjzrm_SwUzORfMwl7IbbV2vwUEuz6nRW4jztRoKsQ0oULow8O_q-5tYwPHaoQFpPFC0314vV1SmfC1bk3mXKDP6/s320/rain.jpg" t8="true" width="320px" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br />
</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br />
</div>Det slår aldrig fel. Hur man än går igenom det där inför utflykter - Ta med ordentlig matsäck och rejäla kläder om det regnar - så är det alltid några som kommer lika rustade som inför en kort promenad från vardagsrumssoffan till kylskåpet i köket. I en liten tvåa. <br />
<br />
Jag talar broderade tofflor (true story!) och ett halvt paket tuggummi. Eller nåt. Trots heldag ute i hällregn. <br />
<br />
Och det är regntunga skyar när vi häromdagen börjar samlas inför några timmars naturvandringar genom skog och mark. Precis såsom väderupplysningen förutsade. Jag stirrar misstänksamt på en av mina elevers lätta kläder och knappt befintliga väska. "Har du med dig regnkläder nu då?" Ett snabbt leende. "Nej. Men jag har lite kex"Teacherhttp://www.blogger.com/profile/12708777776469862595noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1368008372015399168.post-76974725477497734582011-05-25T01:21:00.000-07:002011-05-25T01:21:05.096-07:00LäxhjälpDagen efter mitt borttappade telefonnummer träffade jag min elev på bussen till skolan. Frågade om han hade gjort något och förklarade min miss. Nej, han hade inte gjort något. Men vi bestämde att den kvällen skulle det ske. <br />
<br />
När jag ringde vid åtta satt han vid datorn - och spelade spel. Inget skolarbete ännu. OK. Nu hade jag i alla fall kommit fram och jag kastade in oss båda i arbetet. Jag pratade med mormor också om vad som fanns kvar att göra. Hur det stod till helt enkelt. Han kom igång. Åtminstone en av uppgifterna blev inlämnad ganska snart därefter. Nu får vi se vad det blir för betyg bara. Om han lyckas höja det som behövs. <br />
<br />
I skrivande stund sitter två av mina käraste kollegor med rektorn för att prata om att införa läxhjälp på skolan. Eventuellt kommer de att hyra in något sorts program utifrån. De här barnen behöver stöd. Vi ska absolut ha höga krav och förväntningar - men också erbjuda ett stödsystem för att göra det möjligt för alla att leva upp till dem på samma villkor. Kanske blir det så nu på min skola.Teacherhttp://www.blogger.com/profile/12708777776469862595noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1368008372015399168.post-26724143468266294102011-05-10T13:40:00.000-07:002011-05-10T13:42:59.618-07:00ATTANS, ATTANS, ATTANS!Jag anser mig vara tekniskt begåvad så pass att jag överglänser de flesta i mitt arbetsrum i alla fall. Avslöjade mig som "secret Santa" i och med att min mottagare fick IT gåvor och tomtemail från en egen tomteadress veckorna innan Jul. "Det är bara du som håller på så där med datorn" <br />
<br />
Men idag lyckades jag inte med något så simpelt som att spara ett nytt telefonnummer på min mobil. Och det var faktiskt INTE BRA! Inte bra alls! Jag skulle nämligen skicka ett sms till en av mina mentorselever framemot kvällskvisten. Han förväntade sig det. Det var inte bra att det inte kom. <br />
<br />
Vad jag skulle ha skrivit? Inget världsomvälvande. Bara "Hoppas du kom igång med ett av arbetena ikväll. Skicka ett sms om det är nåt." <br />
<br />
Vi pratade idag när han plötsligt dök upp bredvid mitt skrivbord och liksom bara väntade. Tummade på mina rättningshögar. Sådär i största allmänhet. Men eftersom han är den enda som inte har kommit in på sina valda linjer i preliminärintagningen och eftersom jag vet hur han är och hur han har det så stod han ju inte alls där av en slump. <br />
<br />
Föräldrarna är skilda sedan 10 år. Ingen av dem verkar ha några konkreta planer på hur de ska hjälpa honom med sitt bristande akademiska självförtroende och utveckling de gånger vi har haft samtal om det. Kärlek finns det men ingen plan. Han får liksom ta tag i det själv. Och det har han inte riktigt klarat av. <br />
<br />
Nu har han fyra oinlämnade uppgifter och behöver samtidigt höja minst ett betyg innan sommaren. Minst. Hur det ska gå till vet han inte. Så vi pratade om det. Att lämna in uppgifter är ju en början. Vilka var det och vilken skulle han kunna börja med just ikväll. Det var inte allt vi pratade om. Vi hann med min egen bristande arbetsmoral men att det kommer en dag då man får bita ihop och få det gjort. Vi hann med lite om att ha skilda föräldrar när man är fem år... allt det där. Och på slutet bytte vi alltså telefonnummer. <br />
<br />
Tänkte ringa hans mamma (där han bor denna vecka) men hon visade sig vara på bröllopsresa. Mormor är hemma med honom och lillasyster under tiden. Mormor har säkert nog med lillasyster, som är tre år. Så nu är det han själv som får ta tag i det här - men inte ensam.<br />
<br />
SATAN att jag skulle missa spara telefonnumret! Men imorgon kväll ska vi jobba på hemkunskapsuppgiften.<br />
<br />
<br />
*********************************************************************************Teacherhttp://www.blogger.com/profile/12708777776469862595noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1368008372015399168.post-11740216087169978302011-04-29T12:14:00.000-07:002011-04-29T14:14:47.281-07:00Det är viktigt med de små detaljernaOK. För att se till att ge balans i bloggen så måste jag nu kliva ned från talarstolen och endast för ren underhållning berätta om mina muntliga, natinella prov i engelska. De pågår just nu. Idag blev det lite fel i vokalerna för en av mina elever. <br />
<br />
Ni tror kanske inte det är så viktigt, det där med vokalreda? Jag har en amerikansk vän som gick omkring i Paris en halv dag och frågade främlingar vänligt "Var ligger stationen" (Où est la gare? - <em>o ä la gaaar</em>.) Eller hon trodde det. Istället frågade hon <em>O ä la gäääär</em>? Où est la guerre? . Det betyder "Var är kriget?" Och det var inte så många som kände att de hade något att svara på det. Hon fick liksom klara sig själv till tåget den dagen. <br />
<br />
Och idag gick det alltså lite tokigt igen. Vokaloreda kombinerad med ett extra <em>t</em>. En av mina elever, en timid och ganska orolig liten varelse, skulle säga något om att folk skulle tro att hon inte tvättade håret (om hon hade dreadlocks). Eller det var vad hon trodde att hon sade. Ingen annan snappade upp misstaget men jag fick mig ett litet fnitter. Så lättroad är jag. <br />
<br />
"They would think I didn't watch my whore" . <br />
<br />
Håll med om att en vanlig onsdag kan just sånt här vara ganska roligt.<br />
<br />
*********************************************************************************Teacherhttp://www.blogger.com/profile/12708777776469862595noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1368008372015399168.post-22941551653433018602011-04-20T01:25:00.000-07:002011-04-29T14:12:37.538-07:00Erkännanden från en (dålig ?) lärareNu är artikelserien om skolan i DN slut. Men diskussionen är det inte. Och det är ju inte heller den första. Klass 9A gav en del att prata om också och säkert många andra yttringar som jag missat. <br />
<br />
En vän på facebook frågade en allmän fråga till sina lärarvänner vad vi tyckte om det som framställdes i artikelserien. Jag hade missat delar eftersom jag varit bortrest så jag avstod från att svara. ...men inte bara därför. Jag antar att jag inte riktigt visste vad jag skulle säga heller. Ibland blir det tröttsamt att förväntas ha en åsikt när skolsverigen luftas/granskas/debatteras i nyhetsflödet.<br />
<br />
Jag är intresserad av skolutveckling. Jag är intresserad av pedagogik, av lärande, av elevutveckling, av hjärnforskning, IT i undervisningen ...allt det där. Jag gör vad jag kan för att tillfredställa min lust till allt sådant. Det finns att läsa, se och lära av. För jag <em>är</em> intresserad. <br />
<br />
Och mina elever är intresserade av att få tillbaka sina inlämnade uppgifter inom rimlig tid, gärna med en utvecklande kommentar och ett logiskt omdöme. Min chef är intresserad av att jag för in min dokumentation inom utsatt tid och att mina elevers betyg blir höga nog för att se bra ut i skolans statistik. Mina elever i klassrummet är intresserade av att jag har koll på det vi ska göra under dagens lektion. Alla kanske inte vet det själva men det är de. En del av elevernas föräldrar är intresserade av att de får tillräckligt många läxor och prov. <br />
<br />
Mina mentorselever är intresserade av att jag tar hand om deras behov och problem med en annan kurs eller lärare. Deras föräldrar är intresserade av samma sak. Mina kollegor är intresserade av att jag inte ifrågasätter dem (vilket jag inte alltid kan tillgodose) och är trevlig och underhållande i arbetsrummet eller i personalrummet (vilket jag oftast kan tillgodose). <br />
<br />
Det är upprörande när skolan brister, när lärare är inkompetenta och inte vill se hur de kan bli bättre <em>om </em>de erbjuds möjligheter. Men jag, i min lärarvardag kan inte uppröras över resten av skolsverige. Det enda jag kan göra är mitt bästa i mitt <em>eget </em>dagliga jobb. Jag gör vad jag kan under min dag för att se till att mina elever blir sedda, respekterade och regelbundet väcks ur sin tonårsdvala och blir en aning intresserade av vad vi håller på med. Jag gör samtidigt vad jag kan för att möta alla olika intressen jag nämnde ovan. <br />
<br />
Jag gick en jättebra lärarutbildning! Det var en praktisk-pedagogisk utbildning för arbetande lärare, på Högskolan i Gävle. För sådana som redan hade sina poäng i sina ämnen och hade ett jobb. Där hade jag bra lärare, riktigt bra kurslitteratur och hela upplägget var fantastiskt. Jag skäms inte över min utbildning och jag skäms inte över att vara lärare. Jag tänker inte ta åt mig av misstänksamheten som alltid verkar dyka upp nuförtiden; att man möjligen är en dålig arbetare från en dålig utbildning och är en del av orsaken till att skolan befinner sig i "fritt fall". Jag tänker fortsätta gå till jobbet varje dag och leverera mitt livsviktiga arbete. <br />
<br />
Jag skiter i om jag får respekt för det eller inte! För det mesta.<br />
*********************************************************************************Teacherhttp://www.blogger.com/profile/12708777776469862595noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1368008372015399168.post-51681293250333304862011-04-13T01:51:00.000-07:002011-04-13T11:30:51.814-07:00Förr i tiden<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEghwyPkyGthZoEkqCEZhPBPTWuAJCYF1Z-bRKA03tvgOOBteELAjv8leIbGldyXnsU-WDtGlAk2XOhjL3fyHrycgIo4eXyJrdcDyk1-KUUZReCiARo7yM3mYCsKHW_Fq98qz9-xAjDmDnJS/s1600/klocka.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="226" i8="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEghwyPkyGthZoEkqCEZhPBPTWuAJCYF1Z-bRKA03tvgOOBteELAjv8leIbGldyXnsU-WDtGlAk2XOhjL3fyHrycgIo4eXyJrdcDyk1-KUUZReCiARo7yM3mYCsKHW_Fq98qz9-xAjDmDnJS/s320/klocka.jpg" width="320" /></a></div><br />
Det är nationella prov i engelska. Min grupp i nian sitter och skriver uppsats och det är skarp koncentration som gäller. De får inte fråga något egentligen och sköter det där bra. Jag hinner både gå igenom mailen, föra in provresultat på Infomentor och, jag erkänner, gå in på Facebook och kolla runt lite. <br />
<br />
Så bryts tystnaden av eleven precis framför mitt bord. Han har en fråga. Han pratar om förr i tiden. Han pratar om "facts" tror jag. Jag har lite svårt att förstå vad han säger och vad frågan egentligen är. Han får backa bandet. Jaha, han ska skriva om förr i tiden. Han undrar om ett engelskt ord. Ordet för en FAX (maskin)! "För det användes ju förr i tiden." <br />
<br />
Förutom att jag härmed får min höga ålder flaggad framför mig som ett rött skynke på tjurfäktningarenan så inser jag att jag fortfarande håller fast vid samma åsikt som jag hade när faxen var relativt ny. För gemene man i alla fall. Papper in här. Likadant papper ut på ett helt annat ställe! Jag vidhåller att det är ett avancerat, tekniskt mirakel! "Vete fan hur det går till!" ...Men så är jag från förr i tiden också. (Och det är även ni som vet var det citatet kommer ifrån, kan jag tillägga.)Teacherhttp://www.blogger.com/profile/12708777776469862595noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1368008372015399168.post-36391634464223298432011-04-11T14:00:00.000-07:002011-04-11T14:00:17.342-07:00100 inlägg - etiketter och kärleksmiddagJag vet inte om det är något att fira direkt. Men det är en jämn, bra siffra. Idag har jag organiserat mina 100 inlägg under färre etiketter, så att man kan läsa texter under teman. Hitta den kategorin man känner för att läsa i utan att behöva skrolla i all evighet och i kronologisk ordning. Det är rena lekskolan för vana bloggare, det där med kategorier, men jag har inte förrän nyligen fått kläm på det. <br />
<br />
Det var inte så lätt att hitta på samlande etiketter till mina olika funderingar. Inte alltid i alla fall. Och det här inkägget då? Vad kan man sätta för etikett på det? "Vardagsbestyr" kanske?<br />
<br />
Nej, jag vet! "Från hjärtat"! <em>Där</em> ska det ligga. Jag har nämligen varit ute på middag ikväll. Middag med mitt förra arbetslag. Det bästa arbetslaget i hela norra Storstockholm!!!! Varje gång jag gick in i arbetsrummet på min förra skola kändes det som att komma hem till goda vänner. Där inne skrattade jag så att tårarna rann, kramades ofta och grät floder. I tryggt förvar. <br />
<br />
Som tur är har jag ett jättefint arbetslag i min nya skola också. Där finns en spirande kärlek på gång. Men den svallande kärleken från förr var med på restaurangen ikväll i mötet med mina gamla kollegor. Gud vad jag har skrattat och kramats ikväll! Jo, jag saknar dem. Nej, jag kunde inte arbeta kvar. Så är det. Jag är tacksam över att de fanns i mitt dagliga liv så länge som tre år. Jag är också tacksam över att jag lämnade min förra skola i tid. En sorglig men fullt möjlig kombination. <br />
<br />
Slutet gott, allting gott!Teacherhttp://www.blogger.com/profile/12708777776469862595noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1368008372015399168.post-46001199669983512712011-03-12T15:06:00.000-08:002011-04-11T12:10:59.019-07:00Too much information...?<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br />
</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiz8HYVYo1ADQQ0r4aW6LX9mpbCRqCCBc1MguJ8lzqHE7EwhkWn_-5tuUqR3lNfVawJvXqsKzCPMZysMEqeg8c88eei_ONFVnO0zM_ESoUAq9jVDwLdLb5YV3BD_8dth6e9BimkJTmJ3y_1/s1600/toalett.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="210" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiz8HYVYo1ADQQ0r4aW6LX9mpbCRqCCBc1MguJ8lzqHE7EwhkWn_-5tuUqR3lNfVawJvXqsKzCPMZysMEqeg8c88eei_ONFVnO0zM_ESoUAq9jVDwLdLb5YV3BD_8dth6e9BimkJTmJ3y_1/s320/toalett.jpg" width="320" /></a></div><br />
Det är viktigt att bygga en relation med sina elever. Det har man ju hört. Eller? Och jag tror på det. Benhårt. Men då kan man ju undra när man vet att denna relation har ...byggts. Vad är tecknet, liksom?<br />
<br />
Jag tror att det kanske kan vara färdigbyggt när en kille i nian - min mentorselev - kommer in till mig i klassrummet och säger med otyglad glädje och lättnad: <i>Idag har jag bajsat i skolan för första gången!!! </i>Då kan man väl säga att det finns någon sorts relation i alla fall? Jodå! Man blir nästan rörd!Teacherhttp://www.blogger.com/profile/12708777776469862595noreply@blogger.com0