söndag 20 februari 2011

Meddelande till vårdnadshavare.

Apropå frustration. Här har vi ett exempel på ett kollegium som definitivt har fått nog. Jag skulle gärna velat vara närvarande på nästa APT möte. Eller inte.

torsdag 17 februari 2011

Förväntningar - av godo och av ondo.

På min nya skola har jag börjat bli mycket frustrerad över att det inte verkar finnas något akademiskt driv hos alltför många. Även hos föräldrarna. Omprovslistan är alltid hög, läxläsning verkar vara en bisyssla som man eventuellt kommer till någon gång och att gå in på vår internetbaserade plattform för att läsa vad det står i omdömena innan utvecklingssamtalen (eller vad läxan är, för den delen)  verkar inte vara någon prioritet.

I min ena engelska grupp, en nia, har jag kille som satt med ett IG från åttan. Jag förstod varför. Han visade inte mycket av vad han kunde i klassrummet. Larvade sig mest med en kompis då och då. Men som han skrev när vi väl kom till datarummet! Jag filar bort allt larv han brukade spotta ur sig (av ren leda?) i texterna och säger att jag förväntar mig annat av hans stora ordförråd. Jag visar på mer sofistikerade ordval och uttryck och utmanar  honom att inte bara skriva på utan försöka imponera mig. Och jag jublade och klappade när han levererade. Nu har han VG och det kommer förmodligen att bli et MVG i sommar.

Jag tvingar ungarna att ha muntliga presentationer. Jag pushar och peppar och accepterar inte att man inte vill. (nej, det behöver inte vara inför hela klassen). DE KAN! Jag har höga förväntningar! Ångesten står hög hos en del för de har aldrig tvingats förut. Men de njuter efteråt när de klarat av det!

De berättar om lektion efter lektion då de suttit av tid och ingen har brytt sig efter ett par tillsägelser. Jag blir galen av att höra det! Vi har ingen tid att förlora i skolan! Vi har inte råd att missa eller slösa potential!

Oftast vill den större delen av niorna i skolor söka in på teoretiska linjer som Natur, Samh. och annat. Jag är inte expert på alla namn men jag hoppas ni förstår vad jag menar. En handfull väljer elprogram eller bygg och liknande. På min skola är det tvärtom. Alla utom två av mina mentorselever behöver höja ca 5 betyg med minst ett steg innan sommaren! För att komma in på det de skulle vilja. Alltså. Det ÄR inte lätt! Det är nästan för sent! 

Förväntningarna på dem har varit för lågt ställda (skolan har lokalt ett akademiskt dåligt rykte) och de har inte fattat vad som behövs för att komma vidare till nästa steg! Det är rent sorgligt! Många har ångest.
Jag vet att det kommer att behövas ett systemskifte på skolan och jag vet att det möjligen inte går.

Andra elever har ångest av den motsatta anledningen. Det är precis lika sorgligt. Det finns en flicka i åttan. Hennes båda storasystrar har gått ut samma skola i nian med 320 p. MVG i alla ämnen.  Nu förväntas hon göra detsamma. Hon är duktig. Hon har bra betyg.Men när hon uttryckte på sitt senaste utvecklingssamtal att hon skulle vara nöjd med VG i tre ämnen sade mamma ifrån på skarpen. Hon accepterade inget mindre än 320 poäng. "Kan dina systrar så kan du." Dottern började gråta. Mamman ändrade inte inställning för det.

Jag har henne i ett ämne. Hon är sur på mig för ett par saker. Ett G i betyg till Jul. Ett prov hon inte klarade så bra som hon ville. Andra saker som känns utmanande för henne. Jag får onda ögat ganska ofta men hon jobbar på och stör inga lektioner. Hon säger att hon inte "kommer överens" med mig till sin mentor. Hotet att inte få MVG hos mig tar över. Jag vet vem hon egentligen är arg på och jag är mer än villig att hon får ta ut sina aggressioner på mig. Det är det minsta jag kan göra. Henne ska jag bara vara snäll mot. Hon pressar sig själv tillräckligt. De andra - de fortsätter jag att piska och peppa vidare mot deras egen, bortslarvade potential!

tisdag 8 februari 2011

Klass 9A - avsnitt 2

Jodå. Det börjar arta sig med matteläraren.

Jag älskar Stavros energi och att han är så gullig!
Och jag älskar Gunilla  - för att hon inte verkar bry sig ett dugg om att vara gullig!

torsdag 3 februari 2011

Klass 9A - en möjligen elak betraktelse.

...Nu är jag lite tveksam till om jag ens ska lägga in det här...

....hmm.... nu ska vi se... jodå!

Stackars lilla matteläraren som inte fick uppskattning för att han var så himla bra. "Bättre än de som jobbat i 15 år! " Stackars lilla han som fick höra kritik från en gammal (vacker) kvinna om att han borde satsa mer på att vara mattelärare än att vara cool och snygg. Stackars lilla han som själv prova på att känna sig kränkt.

Stackars han som inte förstod hur korkat (jag kommer verkligen inte på något annat ord) det var att fråga Stavros Louca om han var nervös för att snart träffa elever. Som om han hade en lärarkandidat framför sig!!! Hade jag vetat vad som skulle komma hade jag bytt kanal ett ögonblick, bara för att slippa se just de sekunderna! Kommer osökt på ett gammalt skämt: " But enough about me. Let's talk about you. What do YOU think about me?"

Jag har sett sådana här lärare mer än en gång. Macho, kaxiga och sällan ifrågasatta av någon alls. Stackars lilla matteläraren (eller kanske mer hans elever) om han inte vaknar upp och tar in möjligheten till utveckling under den här serien.

Suck...
Och stackars lilla mig om jag inte tar åt mig det som jag kan lära av. Visst har det hänt att jag har satt ego före ämne i klassrummet.
Shame on me! Men jag skulle fan inte fråga Stavros om han var nervös för att träffa elever!!!

Se programmet (om du mot förmodan inte har gjort det)  Klass 9A

Tisdag morgon i ett parallellt universum!



Satt inne i datasalen med en nia häromdagen. Samma nia som på tisdagsförmiddagar har en extra lång lektion. Under denna lektion har vi en handfull (nu menar jag ett antal som får plats i rejält stora dasslock till händer) elever som regelbundet frågar när vi slutar, om de får rast och annat som får mig att envist och tyst upprepa för mig själv att jag VISST gör nytta i deras liv och att de VISST, EGENTLIGEN gillar att vara där.

Så tog jag alltså med dem till datasalen. Jag har startat en ny blogg. Inte som en dagbok utan som en digital arbetsplats för mig och mina elever. Den här dagen hade jag förberett ett inlägg med länkar till  verbövningar. Inget piggar upp en tisdag som oregelbundna verb! Jag hade hittat några onlinetester med oändligt många verbgrupper. Där fanns att göra ett tag. Och om några mot all förmodan skulle tröttna på verbövingar så fanns det uppsatser att skriva klart. Efter det att de kommentarat arbetet med verben under inlägget. Som en instant utvärdering! Perfekt!

Det gick oväntat bra.  Alla satte igång. Alla skrev och testade och skrev och pratade med varandra och testade vidare. Utan knussel.

Strax innan elevcaféet stänger vid 10 är det vanligtvis  lögn i helsike att hålla många av dem kvar i klassrummet och hoppa över en rast i vanliga fall. Jag tänkte låta bli att strida om det just idag och sade till alla att de kunde ta en rast innan 10. Så att de kunde köpa något att äta.

Vad händer? Ingen tittar ens upp! Så jag säger det igen. "Varsågoda att ta rast ett tag. Det är helt OK." Fortfarande inte en enda rumpa som lättar från stolen ens för att skifta läge!

Där satt de och jobbade som tända ljus! Med verbövningar! Jag kände mig som i en science fictionfilm. The Twilight Zone! Ett parallellt universum!

I detta universum tar man inte rast. Man gnäller inte och man har absolut inte pannan mot bänken! Här inne ser jag att han som oftast är för trött att hålla i en penna några längre stunder och "bara vilar lite" nu plötsligt gör ett oändligt antal verbövningar och dessutom skriver klart sin uppsats, en hel sida i Tímes New Roman 12!  I detta universum är det kul med oregelbundna verb. Och att ta rast är det absolut inte tal om!