Läroplanen och Riksdagen

Alla vet väl vid det här laget att vi lärare inte bara har lektioner att planera och genomföra på sin dagliga to-do-list. Jag har beskrivit delar av detta andra arbete förut på lite olika sätt. Men inte talat om den rena uppfostringsdelen av vårt arbete. Jo lite, kanske, men inte nog för att belysa hur just denna del genomsyrar absolut hela arbetsdagen hela tiden. Och det är precis så det ska vara. Det ingår i arbetsbeskrivningen. Den jag har fått av regeringen. I alla fall den som satt när det begav sig.

Såhär lyder den (med mina egna understrykninger):

"Det offentliga skolväsendet vilar på demokratins grund. Skollagen (1985:1100) slår fast att verksamheten i skolan skall utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och att var och en som verkar inom skolan skall främja aktningen för varje människas egenvärde och respekten för vår gemensamma miljö (1 kap. 2 §). Skolan har en viktig uppgift när det gäller att förmedla och hos eleverna förankra de grundläggande värden som vårt samhällsliv vilar på. Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan skall gestalta och förmedla.
I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande. Undervisningen i skolan skall vara icke-konfessionell. Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet." (Lpo94, s.3)

Några frågor på det?
Nej, det är ganska klart och tydligt vad min uppgift som lärare är (förutom allt det andra)  Jag säger till så att ingen tvivlar på att jag menar allvar när någon av eleverna kränker en annan. Alltid. Varje gång.

Dessutom håller jag medvetet dialoger och diskussioner med elever som rör rasism och/eller diskriminering i syfte att möta, belysa och medvetandegöra. Det har gått ganska bra. Det är nämligen inte lätt att i längden kunna förklara och backa upp riktigt diskriminerande åsikter om man verkligen får möjligheten att förklara och utveckla sina argument i en demokratisk diskussion. Jag har alltid känt en tröst i det i mötet med vissa elever och deras åsikter.

Men nu har de fått ett nytt argument. SD sitter i Riksdagen och plötsligt har de representanter på höga poster. Ett helt annat bollspel så att säga. Det var det första jag tänkte på när jag insåg hur procenten hamnade på valnatten. Min lärarvardag. Min arbetsbeskrivning. Min uppgift. Det kändes tungt!

Tack därför till min vän Helena som på Facebook länkade detta inlägg av Magnus Betnér. Huvudämnet är att det inte stämmer att vi inte diskuterar invandringen i sverige (något som SD hävdar) men den bästa delen för mig är länkarna mot slutet. De kommer jag att sprida till alla som behöver lite rejäla och specifika motargument och inte bara den där starka känslan av att SD har fel i allmänhet. Och tycker man att SD har rätt i allmänhet är länkarna än mer viktiga att läsa. Varsågoda!

"Jag har skrivit fem långa delar som bemöter SDs argument. Här kommer länkarna igen: Del 1, del 2, del 3, del 4, del 5 "