bland blir man galen på en del elever.Då är man inte så pedagogisk. Och inte så där vän, ljuv och stödjande heller (som Mary Poppins t.ex.) Om man t.ex. går förbi för att kopiera och ser en av franskeleverna i sjuan sitta och prata med några tjejer på nedervåningen istället för att komma på lektion. Om samme franskelev har börjat göra det till en vana att inte komma på en hel del lektioner (inte bara franska), då gullar man inte direkt. Nej, man ryter till på ett avgjort ovänt sätt och säger åt eleven att omedelbart masa sig upp på andra våningen och in i klassrummet och absolut inte ens snudda vid tanken att inte hämta böckerna på vägen dit. Vidare förklarar man att det är helt ofattbart och oacceptabelt att eleven ens kan komma på tanken att skolka "från MINA LEKTIONER!!!!" Man säger annat också eftersom eleven i detta ögonblick får för sig att det är en bra idé att tafatt börja argumentera emot för att spela cool och hålla masken inför tjejerna han just suttit och pratat med. Detta andra skulle aldrig godkännas av Mary Poppins och skulle heller inte vara så bra att ha som exempel på problemlösning under en anställningsintervju.
För en förbipasserande kan det se ut som om någon var lite krasslig under sagda anställningsintervju för två år sedan och därmed inte var skärpt nog för att hindra att en sådan opedagogisk och ja, t.o.m. kärlekslös lärare fick anställning på skolan. En förälder på besök skulle redan samma kväll börja googla på kommunsidorna efter andra skolor för sitt barn som just börjat första klass och en rektor (inte just den som satt krasslig på anställningsintervjun kanske) med vägarna förbi skulle möjligen kalla till ett samtal om hur vi på den här skolan ska tala med och förhålla oss till våra elever. Möjligen.
Anledningen är att dessa stackars åskådare varken har sett avsnittet innan eller avsnittet efter just det här avsnittet i dramaserien.
I avsnittet efter (ung. en timme senare) sitter samma lärare och äter med den skolkande eleven och berättar (lugnt, samlat och mycket stödjande) hur mycket den här eleven har gratis i och med sin språkbegåvning och sitt fantastiska uttal och vilket slöseri det vore på en sådan begåvning att skolka från lektionerna och komma efter så småningom. Hur läraren saknar eleven på lektionerna och vill att eleven lovar att alltid komma och aldrig mer välja tjejer, eller något annat, före franskan. I alla fall inte på skoltid. Eleven lovar. Läraren tror inte riktigt på eleven men har i alla fall fått visa att stödet och omtanken alltid är orsaken till kraven som ställs och eventuella röster som höjs.
Och vad har då hänt i avsnitten före? Jo, många skratt och en hel del kramar. Faktiskt. Dessa möjligen otippade kramar och delade skratt har ägt rum i klassrummet och ibland i närliggande korridorer. De har inte ägt rum inför dagens förfasade åskådarna tyvärr. För läraren spelar det egentligen ingen roll. Kramar är till för de som får dem och inte för att visa att jobbet blev korrekt tillsatt. De är till för att understryka (för de som får dem) att just den här läraren, precis som alla lärare, bryr sig om sina elever och verkligen, verkligen vill att de lyckas.
För en förbipasserande kan det se ut som om någon var lite krasslig under sagda anställningsintervju för två år sedan och därmed inte var skärpt nog för att hindra att en sådan opedagogisk och ja, t.o.m. kärlekslös lärare fick anställning på skolan. En förälder på besök skulle redan samma kväll börja googla på kommunsidorna efter andra skolor för sitt barn som just börjat första klass och en rektor (inte just den som satt krasslig på anställningsintervjun kanske) med vägarna förbi skulle möjligen kalla till ett samtal om hur vi på den här skolan ska tala med och förhålla oss till våra elever. Möjligen.
Anledningen är att dessa stackars åskådare varken har sett avsnittet innan eller avsnittet efter just det här avsnittet i dramaserien.
I avsnittet efter (ung. en timme senare) sitter samma lärare och äter med den skolkande eleven och berättar (lugnt, samlat och mycket stödjande) hur mycket den här eleven har gratis i och med sin språkbegåvning och sitt fantastiska uttal och vilket slöseri det vore på en sådan begåvning att skolka från lektionerna och komma efter så småningom. Hur läraren saknar eleven på lektionerna och vill att eleven lovar att alltid komma och aldrig mer välja tjejer, eller något annat, före franskan. I alla fall inte på skoltid. Eleven lovar. Läraren tror inte riktigt på eleven men har i alla fall fått visa att stödet och omtanken alltid är orsaken till kraven som ställs och eventuella röster som höjs.
Och vad har då hänt i avsnitten före? Jo, många skratt och en hel del kramar. Faktiskt. Dessa möjligen otippade kramar och delade skratt har ägt rum i klassrummet och ibland i närliggande korridorer. De har inte ägt rum inför dagens förfasade åskådarna tyvärr. För läraren spelar det egentligen ingen roll. Kramar är till för de som får dem och inte för att visa att jobbet blev korrekt tillsatt. De är till för att understryka (för de som får dem) att just den här läraren, precis som alla lärare, bryr sig om sina elever och verkligen, verkligen vill att de lyckas.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar