Kanelbullar till alla!

I fredags bjöd rektorn på bullar. Jo, för personalvården har faktiskt börjat dyka upp lite då och då på vår skola. Dessutom fyllde rektorn jämt. Ett par dagar för kanelbullens dag förstår jag att valet föll på just detta bakverk istället för prinsesstårta. Vår budget ska ju också försöka ta sig upp över de röda siffrorna någon gång inom de närmaste åren så ett kanelbullebeslut drar ju helt klart sitt strå till stacken. Nej, jag klagar inte! Jag vet att jag lät lite gnällig där (förlåt, snälla rektorn!) men jag älskar kanelbullar! Det är det som är problemet. När jag så läste mailet om den stundande bullfesten så kunde jag inte låta bli att skicka iväg ett mail och fråga om just min bulle skulle ligga i frysen på måndag. Jag har nämligen nyligen börjat jobba deltid och missar sånt som händer i skolan på fredagar.

Det är inte allt jag missar, säger en av mina kollegor. Hon jobbade deltid förut och tyckte att den enda förändringen hennes lediga fredag gav henne var mindre lön. Och färre erbjudanden till speciella uppdrag. Speciella ansvarsuppdrag vill man ha för de är lönegrundande. Helst ska man göra nytta på kommunnivå för att vara påtänkt för ett större lönelyft. Så står det i lönekriterierna som snabbt snoddes ihop mellan skolstart och höstlov förra året, på uppdrag av kommunen.

På informationsmötet om dessa pinfärska lönekriterier nämnde jag att på regeringsnivå sitter man i flera år för att arbeta fram nya betygskriterier och om hela lönesystemet ska göras om (vilket var fallet) så känns några veckor lite ...kort om tid. Det verkade inte vara något man oroade sig för.

I alla fall så är jag nu kärleksfullt varnad för att jag inte kommer att räknas med riktigt i karriärlyftande utnämningar. Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag tycker det är upprörande eller inte. Att det kan vara sant har jag förstått för i början av terminen föreslogs det på fullaste allvar att vi skulle lägga elevvårdkonferenserna på fredagar. När jag och en annan lärare/mentor alltså är borta. Det gick vi inte med på (Tack, snälla specialpedagogen!).

I år ska vi ha personliga löneförhandlingar. Att bara gå omkring och bete sig som en lärare i största allmänhet är inte nog för särskilda lönehöjningar. Det står tydligt i de nya lönekriterierna. Att helt enkelt nöja sig med att göra ett hästjobb på högsta möjliga nivå i klassrummet är helt enkelt inte rätt inställning. Man ska helst prestera andra, viktigare saker, som utspelar sig utanför klassrummet. Och då måste man ju ha kommit på tal för sådana uppdrag. Hur man kommer på tal vet jag inte riktigt. Att vara ledig på fredagar verkar möjligen leda till att inte komma på tal.

Och inte får man några kanelbullar heller.