Läxläsningsbelöning

Ett nytt läsår har börjat!
Jag försöker att ingjuta trygghet i mina nya, unga mentorselever och samtidigt komma på revolutionerande pedagogiska grepp för att utveckla mina språkelever. Lyckas halvbra med båda uppgifterna.

Kanske skulle jag inte ha frågat min nya lilla mentorselev som jag fotograferade för porträttväggen i klassrummet om han "verkligen ville se ut så där" när jag trodde att han log fånigt, för att skämta, för tredje gången. Uppriktigt förbryllad reaktion från honom fick mig att inse att det var just så han såg ut när han log! "It's just my face" liksom.

Och revolution på språklektionerna känns ännu långt borta. Utom i ett sammanhang.
Min elev i franskan från förra året. Hon som inte på något sätt betedde sig som om hon ville lära sig franska alls, hon har kommit till lektionerna som en helt ny elev! Nästan lite alieninvasionvarning faktiskt. Hon sitter still, hänger med och verkar ...dare I say, INTRESSERAD!

Och det verkar som om de högre makterna fick upp ögonen för detta mirakel och tänkte att det kanske kan vara bra med lite uppmuntran här. Min elev berättade om det lite andlöst och förundrat på vår förra lektion.

" Jag gjorde läxan i går kväll. För första gången! Och JUST när jag var klar och slog ihop boken, vet du vad som hände?!" Det kunde jag inte svara på. Jag var fortfarande kvar i koma orsakad av den första meningen. "Ett FYRVERKERI! Utanför på himlen! JUST när jag var klar med läxan!"

Så om jag nu råkat ha knäckt en elevs självkänsla mina första 72 timmar på jobbet så steg i alla fall universum in och peppade en annan. Rejält. Som kompensation, kan man tänka. 

Och nu när ribban är lagd så kan det möjligen bli lite svårt för mig att tillräckligt motivera mina elever för det jobb som krävs. Jag får nog fundera lite där. Jag kan ju börja med att försöka vara snäll. Nog så revolutionerande.