torsdag 6 januari 2011

Elevomdömen på tre röda! Varsågod nästa!

Har just läst den här artikeln i DN om lärares protester mot att dokumentation på skolwebben (skriftliga omdömen gäller det här) tar så mycket tid och att de hellre lägger den på undervisningen. Jag antar att det har varit en del tekniska problem med skolwebben och att det säkert stulit ännu mer tid.

Anledningen till att jag känner mig manad att skriva något om detta är att grundskolechefen Håkan Edman säger att det inte borde ta mer än 12,5 timmar per termin att skriva alla omdömen. Jag vet inte hur just detta webbaserade verktyg ser ut. Kanske är det bara att klicka i förskrivna påståenden. Kanske inte. Sådana omdömen är usla att komma och prata om i ett utvecklingssamtal i vilket fall som helst om man är mentor. Det måste finnas med kommentarer som gäller just denna elev i viss utsträckning för att det ska kännas meningsfullt och korrekt för alla inblandade. Jag har läst omdömen för mina mentorselever som jag vet är exakt samma som mina 8 tidigare mentorselever fått på mötena innan. En del av dem ser helt frågande ut. Jag förstår precis. Det kunde vara vem som helst och de känner inte igen sig. Kanske tog läraren fel på namn. Klistrade in texten på ett namn för mycket. Jag vet inte. Jag vet bara att det blir fel.

Men säg att det bara gäller klickningar. Det gäller väl ändå inte klickningar utan eftertanke? Det är mycket att ta ställning till och man vill nog kolla en del resultat tillbaka i tiden igen och jämför och reflektera. Innan man klickar. Det hör väl också till omdömesskrivningstiden? Man ska ju ha underlag för sina omdömen och betyg. Har man inte det så tar det ju hus i helvete om någon börjar ifrågasätta.

Jag hade engelska i åk 7-9 plus franska i åk 6-9 på en tvåparalellig skola förut. Det var ca 180 elever allt som allt. Jag vet vilken tid det tog att skriva omdömen med att dels klicka i förskrivna ställningstaganden plus skriva individuella kommentarer. Summativa och formativa. Visst, det fanns delar av en text som ibland kunde kopieras till flera barns omdöme (tack och lov!) . Men ändå. Inte stora sjok och inte ofta. Jag räknade ut att det tog i genomsnitt 10 minuter per barn (och då beräknade jag i underkant) och det innebär alltså 1400 minuter= ca 23 timmar (på mina ca siffror). Av oavbrutet omdömesskrivande. Inte en enda kafferast inräknad.

Så finns det de som hade SO i två årskurser plus Bild och Slöjd i ALLA årskurser. Vi pratar om hundratals omdömen! Och inte var det fråga om någon kompensationstid för det. Musiklärare som har alla årskurser från småskolan plus kanske ett ämne till. Snälla nån! Inte undra på att det är svårt att få tag på några sådana. Och om sedan tekniken strular? Ni kan ju tänka er.

I alla fall så undrar jag om herr Edman någon gång har suttit och skrivit ca 180, eller varför inte 400, omdömen själv? Jag tror att tidsuppskattningen (och läraruppskattningen ) skulle förändras om han var ansvarig för omdömen en vanlig lärare förväntas skriva på en vanlig heltidstjänst. Det är inte gnäll som kommer från de som protesterar. Det är ett välgrundat uttryck för en frustration över den tiden vi lägger ner på arbete som alltför många underskattar. Inte minst de som lönesätter.

En suverän kollega sade en gång till mig (med två år kvar till pension) "För att vara en lika bra lärare nu som när jag började så måste man nu jobba minst dubbelt så hårt." Det gör inget att vanliga människor inte inser det utan bara uppfattar att vi har oförskämt långa sommarlov. Men en skolchef borde väl ändå ha mer känsla för och insikt i lärares arbetsbörda?

2 kommentarer:

  1. Med så många elever att skriva personligt om måste man jobba 200%! Hur fasen ska vi orka med att se och bekräfta varje elev när allt ska formaliseras och administreras? Det omvända gäller minsann inte våra rektorer när de ska ha lön-/utvecklingsssamtal med oss. Fast det förstås - ju mindre de vet om oss desto sämre löneutveckling kan de ge oss.

    SvaraRadera
  2. Håller med både Janne och bloggskrivaren. Arbetssituationen för en lärare idag handlar INTE om undervisning utan om dokumentation och administration samt förvaring av skolungdomar. Denna administrations iver grundar sig i att besparingar lett till urholkning av undervisningen vilket leder till minskad kunskap hos eleverna. Inte behöver man vara professor eller politiker för att förstå att lärarens undervisning och närvaro i klassrummet är det som är avgörande för kvalitativ undervisning i en trygg och trivsam miljö? Fram för mindre undervisningsgrupper och återinförandet av undervisning som lärarens primära uppgift!

    SvaraRadera