Inte alls ett personligt brev i en arbetsansökan

Jag har börjat inse en sak om mig som lärare. Det finns saker som jag hatar med det här yrket. Tycker ni det lät lite ...överdrivet? Jag har gått omkring och trott det också med men nu är sanningen uppenbar. Det finns saker jag verkligen hatar. Och det är en procentuellt en stor del av mitt jobb. Tyvärr.

Det finns också saker jag älskar. Eller på en dålig dag gillar väldigt mycket i alla fall. Vi kan väl börja där eftersom jag inte vill vara för deprimerande och gnällig. OK. Alltså:
-Jag älskar att vara i klassrummet (eller var som helst egentligen) med mina elever.
-Jag älskar dialogen med dem. Skämtandet och ibland allvaret. Jag älskar tempot hos den åldergruppen (högstadiet) i allmänhet och möjligheten att få se dem växa så enormt under den tid jag har dem.
-Jag älskar att komma på kul lektionsplaneringar, hitta länkar och annat material. Jag gillar att hitta och använda roliga IKT verktyg och se dem tindra med ögonen när vi använder dem.
-Jag älskar att improvisera, vända helt i min planering för att något kom upp som ledde till något ännu bättre.
-Jag älskar att komma på sätt att föklara saker så att mina elever förstår och utvecklas.
-Jag älskar att ha konstruktiva, pedagogiska diskussioner med mina kollegor. Det gör jag. De få gånger det blir tillfälle till det.

Och så hatar jag.

-Jag hatar att rätta prov.
-Jag hatar att skriva in genomtänkta och välformulerade bedömningar och resultat på uppgifter i vårt webplattform för att elever och föräldrar ska läsa dem och inse att nästan ingen går in och tittar.
-Jag hatar att inte ha något inflytande över olika sorters systemfel som är ologiska och förvårar mitt jobb eller slösar min tid.
-Jag hatar att genomföra ytliga och meningslösa övningar på studiedagar som inte ger något pga hur det hela är planerat.
-Jag hatar att det inte verkar finnas något samband mellan vad jag tillför till skolan och till min undervisning och min löneutveckling.
-Jag hatar att känna att trots att jag är utmärkt, erfaren pedagog som har det som behövs för att kunna utveckla mina elever inom mina ämnen och som människor måste jag regelbundet möta min chef för ett utvecklingssamtal och där det känns som om de utvecklingspunkter som tas upp har letats fram för principens skull och inte för att de är viktiga eller just...utvecklande.
-Jag hatar all administration som ligger utanför lektionsplaneringar. All tid det tar att skriva allt man ska skriva.
-Jag hatar att rätta prov.
Sade jag det?

Jag ska skaffa mig en sekreterare. En om tar allt det där pappersarbetet som man inte behöver min utbildning för att klara av.
En som kan skriva och plasta in verbkort. En som kan föra in frånvaro. En som för in uppgifter (som jag har dikterat) på de webbsidor som ingen läser. En som skannar in, kopierar mailar. Organiserar papper. Som springer till vaktmästaren när något inte funkar ...igen! En som rättar prov. En som kanske t.om. kan gå på mina årliga utvecklingssamtal och ta noggranna anteckningar om mina utvecklingsområden. 

Nej. Kanske inte. Kanske bara en som rättar prov.
Man ska ju börja nånstans.