onsdag 2 mars 2011

Skolan har bara ett enda existensberättigande!

Gunilla på programet Klass 9A (SVT) gick igång den här veckan eftersom en del av de lärare som är med i projektet värjer sig för de nya kunskaperna istället för att se syftet med projektet och vara öppna för vad projektledarna säger. Jag förstår henne. Lärare behandlar alltför ofta sig själva och varandra som heliga kor. Det är mycket svårt att kritisera hur någon undervisar, oavsett vad följderna är. T.ex. att barnen "offras". Som Stavros uttrycker det.

Det är svårt som lärare att gå till någon och säga att min mentorselev hänger inte med och tror att du hatar henne för att det är det du signalerar lektion efter lektion, inte minst genom vad du säger till henne i klassrummet! Att säga att franskläraren före mig var säkert vansinnigt gullig och ville väl men inte lyckades lära eleverna de franska de borde ha lärt och att de inte på långa vägar lever upp till de betyg som hon hämningslöst delade ut! Då är man ute på hal is och ses som ... jag vet inte. Man hädar liksom. På nåt sätt.

Vi ska hålla varandra om ryggen. Inte klaga. Inte konfrontera. "Som om du är så mycket bättre!" Inte gå vidare till ledning, inte lämna ut varandra inför föräldrar. Och under tiden får eleverna nöja sig med mindre kunskap än de borde ha haft, lägre betyg än vad de kunde ha haft eller inga betyg alls. Under tiden har de ångest för att de inte lyckas.

Eleverna som vi ska föra framåt, utbilda och utveckla! Detta enda syfte som ger skolan dess existensberättigande (som Gunilla säger)! Skolan är en ovanlig arbetsplats. Vi MÅSTE vara kompetenta! Vi måste vara duktiga. Vi måste vilja att alla våra elever ska lyckas mer än vilja dölja våra tillkortakommanden! Annars blir riktiga människor drabbade. Drabbade!

Det är ingen lek. Ingen skyddad verkstad för lättsårade egon, ingen arbetsplats för konflikträdda. Egentligen.

2 kommentarer:

  1. Så sant så sant! Mer skinn på näsa och högt i tak kännetecknar en kreativ och utvecklad skola enligt min mening...

    SvaraRadera
  2. Tack Jonas. Jag har lovat mig själv att tveka (ännu) mindre fr.o.m. nu om det gagnar mina elever. Kräva mer av mina kollegor. Och mig själv.

    SvaraRadera