Bedömningarnas tid är inne

Imorgon ska betygsvarningarna vara inne. Och de nationella proven håller på att rättas klart.
Det är en tung tid för vissa.

Igår föll en flicka i gråt vid mitt matbord för att jag just hade berättat (hon insisterade) att hon inte hade klarat B-delen på provet i Engelska (läs- och hörförståelse). Hon hade varit mycket nervös och har haft svårt med engelskan hela tiden. Hon hade tränat och fått höra av en betryggande specialpedagog att hon skulle klara det. Och så gjorde hon alltså inte det.

Först trodde hon att jag skojade men när hon insåg att det var sant så sjönk hon ner i det mörka. Köttbullarna blev kalla på tallriken och efter en stund var hon tvungen att gå ifrån oss. Det spelade ingen roll vad jag sade om att hon ändå skulle få behålla sitt G eftersom hon har presterat i andra områden och i andra uppgifter. Hennes hopp blev lika livlöst kallt som hennes lunch.

Hopp och längtan är svåra saker att hantera när de rör sig så farligt nära avgrunden.
Att vara käck hjälper inte. Inte att vara logisk heller. Det enda som hjälper är att låta gråta klart och sedan - lyssna.