Fransk charader

Jag har en nybörjargrupp i franska. De går i sexan. Allt är fortfarande kul och franskan suger de i sig som svampar! Det behövs inga prov i sexan för att få eleverna att lära sig något. De tjatar om att få nya ord och få prova att säga och förstå saker. Jag ser till att prata så mycket franska som möjligt och det blir en sport för dem att att förstå utan att jag översätter.

Det skulle kunna bli ganska rejäla kroppsspråksövningar ibland. Men jag anser mig vara bra på just det och ordförrådet vi har att göra med i sexan är ju inte så avancerat ännu. Så idag startade jag lektionen med att repetera ord genom att fråga "vem här har en ...osv" Qui ici a un .... chat?" Vem här har en katt? Lite kattrörelser och så gissade någon rätt. Alla med en katt räckte upp handen. Så kunde vi prata vidare om hur många de hade och vad de hette. Jag fortsatte på samma sätt med att gå igenom de vanliga husdjuren och började känna mig trygg i att fransk charader är ännu en av mina många talanger.

Tills jag kom till ett lätt-som-en-plätt-djur: fågeln. "Qui a un Oiseau?" Jag tog en vända runt och flaxade graciöst med "vingarna".  Då ropade lilla Fanni, längst fram, ivrigt:

"En maneeet!"

... det var inte så många som hade en manet. Och "en jävel på charader" får nog strykas från "övriga talanger" på mitt CV.

Franska tuttar

När högstadielärare pratar om nior brukar vi säga att "niorna är veckans belöning". Elelr något liknande. Sexorna (om man har dem) är väldigt små. Sjuorna är omogna och röriga. Åttorna ...oj, oj, en riktigt speciell sorts ... mellanperiod som är jobbig främst för dem. Mycket press med första betyget. Mycket känslor.

Och så Niorna då. I nian har de flesta landat och motivationen står ganska högt. Mest fokus på lektionerna osv.osv. Fokus, var ordet.

Som på min lektion i franska förra veckan. Vi håller på med adjektiv och komparation. Stor större störst och sånt. Det är inte så svårt. Det är kanske därför tankarna börjar vandra. T.ex. observerar man att ett par tuttar plötsligt har poppat upp till axlarna på en av damerna i illustrationen! Bara av lite tyngdlyftning!

PS. Behöver jag nämna att "tuttar" är ett direkt citat och inte min normala vokabulär?

Pariserhjulet... ungefär.

Som fransklärare har man ju vissa grundläggande skyldigheter. En hyfsad allmänbildning om Frankrike borde man ju t.ex. kunna förmedla så att den sitter någorlunda på plats när eleverna har nått åttonde klass. Jag trodde, tills alldeles nyligen, att jag tryggt kunde påstå att åtminstone det har jag kunnat åstadkomma. Men man ska inte ta något för givet.

Mina elever sitter och skriver vykort på franska. Jag har samlat ihop några typiska vyer och skrivit ut dem i vykortsform och alla kämpar på ganska bra med meningar om olika turistupplevelser. Mot slutet av lektionen har en av flickorna tappat bort sitt ena vykort. Vi börjar alla leta. Vi tittar efter just hennes text och hennes namn men vi hittar det inte. Jag frågar vilket motiv det var på framsidan. "Det där pariserhjulet", säger hon. "Men...jag tror inte det fanns något...pariserhjul...", svarar jag. "Jo!" Hon ser lite förvånad ut. "Det där pariserhjulet som ... samma bild som på det här kortet!" Hon plockar upp sin bänkggrannes vykort och visar ivrigt. Och det är alltså i det ögonblicket jag inser att något har gått fruktansvärt fel i min undervisning. " Jaha, du menar Eiffeltornet?"