S(p)exfoton

Häromdagen skulle min mentorsgrupp ta spexfoton. De går i nian och det ska man tydligen göra då. Jag lovade att ställa upp och fota eftersom den vanliga skolfotografen inte funnit tid i schemat.

Alla skulle klä ut sig på något sätt. Men så blev det ju inte direkt. En efter en kom eleverna i vanliga kläder. Mest killarna. Men även många tjejer. Jag stod och pratade med två av dem och kommenterade den dåliga spexuppslutningen. "Och ni har ju inte heller klätt ut er." På de chockade, förnärmade minerna insåg jag att jag hade sagt något fel. "Vi har visst klätt ut oss!" svarade de.

Jag tittade lite noggrannare men kunde inte se något tydligt annorlunda. Jo lite fluffigare hår kanske och lite mer smink möjligen men... "Vad har ni klätt ut er till då?" Båda två svarade högljutt "Till slampor!!!"
... jaha.

Alltså, jag vet inte om jag härmed kan konstatera att jag har blivit ganska luttrad av ungdomars klädstil eller så vet dessa landsortsbarn inte bättre. Jag menar, hur mycket måste en slampa lägga ner på styling för att utmärka sig i Bullerbyn, liksom?

Och tro nu inte att jag har något emot slampor. Inte alls. Inte om det är definitionen på någon som har regelbunden och gärna ofta förekommande sex med en samtyckande vuxen (för det är väl definitionen?)

Ja, vem vill inte vara slampa egentligen? I värsta rättningstider finns det inget man hellre vill vara men vem fan orkar?!

RFSU - högt och tydligt.

Jag tycker att RFSU är en fantastisk organisation som jag är tacksam över att vi har här i sverige. Heja RFSU! Lafa är också en fantastisk organisation, Jag har varit på några av deras kurser i egenskap av lärare bland ungdom och de har varit otroligt bra och utvecklande också. Heja Lafa!

Men idag var det RFSU som spelade en roll i mitt liv. Jag hade blivit tipsad om en av deras reklamfilmer för kondomer. Jag har länge  och sporadiskt samlat på lite länkar som jag kan tipsa elever om vid tillfälle. Det kommer upp situationer och samtal då och då när det är toppen att ha några länkar och kunskaper att referera till. Och humor är alltid bra.

Den här filmen är rejält rolig. Jag vet att inte alla delar min humor så du kanske tycker att den är osmaklig och vulgär och att detta är sista gången du någonsin kommer att besöka min blogg bara för det, men ... jag tycker att den är rolig. Det är inget att göra åt. Men jag respekterar andras åsikter och är dessutom ganska hänsynsfull.

Därför började jag titta på den, där jag satt vid min dator i arbetsrummet, utan ljud. Jag var nämligen inte ensam därinne. Men jag insåg snart att jag bara måste höra dialogen (när du ser på den själv utan ljud så kommer du att förstå)!

Den enda som fanns i arbetsrummet förutom jag var min nya, mycket trevliga, kollega som kommer att rösta på Kristdemokraterna den 19e. På riktigt. Han satt djupt försjunken i eget arbete strax runt hörnet och denna film behövde alltså helt klart ses utan att involvera honom på något sätt.

Jag kopplade i mina hörlurar och klickade först därefter på ljudet (som var mutat) på datorn. Den absolut första repliken som kom i det ögonblicket var ett högt och tydligt: "För du är väl kåt, eller?!"

...Och lurarna satt i fel uttag.

Det blev lite konstig stämning på arbetsrummet.

"kondomexperten" - se filmen här

Vad ska du bli när du blir stor?

Jag sitter i utvecklingssamtal med mina nior. Nior igen alltså, men på den nya skolan. Och vi pratar om vilken linje de vill gå på gymnasiet, vad de kanske vill bli, vilka ämnen de har lätt för och vilka de har svårare för. Vi pratar om hur många poäng de måste få ihop för att komma in på den linje de vill och annat stressfullt, vuxet och överväldigande.

Samtalen varierar. En del har vägen klar för sig.

-Jodå, jag ska bli bilmekaniker. Specialistmekaniker. Amerikanare, veteranbilar och sånt.
Mamman och pappan äger ett åkeri och killen (för det är det ju) vet redan hur man tar isär och sätter ihop en motor. Med förbundna ögon. Han har dessutom bra betyg. Riktigt bra. Och ska bli egen företagare. Bilmekaniker alltså.

Han och mamman berättade om en lärare förra året som försökte peppa honom att söka gymnasielinjer där hans höga poäng skulle få in honom ganska lätt. Men... han vet ju redan vad han vill bli. Och han kommer säkert att tjäna en hel del mer pengar än många av de akademiker som går ut från den rekommenderade gymnasielinjen och högskoleutbildningen efter det. Men han kommer "bara" att vara bilmekaniker och många akademiker som kommer till hans verkstad kommer att ha en bild av honom som en trevlig kille som är bra på att arbeta med händerna och säkert inte var speciellt bra i skolan. Jag skulle säkert själv kunna vara en av de akademikerna. Det måste jag erkänna.

Men nu sitter jag på mer information om den här killen och allt jag kan göra är därför att gratulera honom till att ha hittat sin passion så tidigt i livet.

Vi pratade lite om engelskan. Det var det enda ämnet han egentligen kunde tänka sig att kämpa lite med för att utveckla sig mer i eftersom det säkerligen skulle kunna vara en stor del av hans framtida yrke och kundkontakter. Han har haft otur med lärare som har varit borta mycket och bytts ut ofta. Jag rådde honom att ta saken i egna händer. T-ex kunde han se till att alltid ha en engelsk bok på gång. Jag hejdade mig när jag såg hans och mammans ansiktsuttryck.
-Jaha, du gillar inte att läsa böcker?
-Nej.
-Du läser inte?
-Nej.
-Aldrig en bok?
-Nej. det enda jag läser är de där tjocka specialisttidningarna om bilar, motorer och motorsport.
-Aha. Inget annat?
-Nej. Men det är klart. De är ju på engelska.

Grattis alltså. 

Senare, samma dag träffar jag en pojke i samma klass. Vi pratar lite om hans drömmar och mål. Jag berättar lite om intagningen på gymnasiet och poängsystemet. Som om han var införstådd med vad jag talar om. Då visar det sig att detta egentligen är en mycket liten pojke som är helt tagen på sängen av allt detta vuxna som plötsligt uppenbarar sig i hans liv.
-Hur är det egentligen på gymnasiet? Vad gör man där? Har man lektioner? Är det som här?
Allt han vet är att han vill spela musik. Jag tänker att det här året kommer att gå i racerfart och han kommer nog att bli lite åksjuk.

På bussen till jobbet samma morgon hade jag stött på ännu en reflektion framkallad av veckans utvecklingssamtal. Det var tonåringarna i sätena bakom mig som pratade om framtid och yrkesval. Eller i alla fall den ena. Den andra hade bara en sak att säga:
- Ja, jag tänker inte bli en sån där jävla hemmafru i alla fall!!!!