USKen finns inte längre!

Jag hade ett intressant samtal med min chef häromdagen.

Ledningen vill ändra på systemet så att alla lärare får en maxgräns på antalet lektionstimmar. Förut var det ganska varierande och dessutom var den ordentligt hög för somliga. Och inte för andra. Nu ska timmarna bli färre och lika för alla. Det är en bra tanke. Jag är faktiskt lite imponerad. Vi i lärargruppen har tjatat länge om det med en växande känsla av att det aldrig skulle ske men nu! Minnsann.

Men hoppsan, här sitter jag med en deltid och ... mina procent stämmer inte med den nya maxgränsen. Jag ligger en bra bit över. Procentuellt. Principiellt blir jag förbannad! Och så har vi då det där samtalet. Jag och min rektor.

Han förklarar och donar och pratar och ritar vi håller på ett bra tag. Jag vill ha ett tak på mina lektionstimmar som alla andra. Han säger att "USKen" inte finns längre. Det var det gamla systemet där lärare fick betalt per lektionstimme (lite enkelt förklarat),  och därmed även om de vikarierade för andra lärare på sin planeringstid, men nu kan alltså rektorern lägga ut lite hur mycket de vill på en lärare inom ramtiden (35 h / vecka i genomsnitt). Det har de laglig rätt till.

Min rektor förklarar att alla tjänster numera alltså kan variera i arbetsbörda.  Det vet jag redan. Men nu har ledningen ju presenterat den här nya policyn. Det är därför jag sitter här över huvudtaget. Annars har det ju varit kört att protestera över stor arbetsbörda i över ett decennium.

Han går vidare med att beskriva att ibland har någon en tjänst på 16 eller 17 timmar i lektionstid. "Och då kan man lägga till t.ex. en resurstimme på den personen." Jag tittar frågande på honom och säger. "Varför det? Varför kan inte 17 timmar anses vara en heltid? USKen finns ju inte längre, eller hur? Eller menar du att den  bara finns om man räknar åt andra hållet? Det är ju inte speciellt attraktivt."

Det blev ganska tyst en stund. Han såg lite chockad ut. Jag tror uppriktigt sagt att han inte hade tänkt på det på det sättet. Åt andra hållet. På oss andra.

Min lärare kommer förberedd till lektionen

Vi har haft elevutvärderingar på vår skola.
Det har varit intressant! Eftersom jag har haft utvärderingsböcker som de stackars liven får skriva i efter praktiskt taget varje lektion så är åtminstone mina elever vana. Fast då handlar det inte om kryss utan om hela meningar. Nästan alla klarar det.

Men nu ska det kryssas under valen "stämmer bra", "stämmer ganska bra", "stämmer ganska dåligt", "stämmer dåligt". Och det som ska stämma - eller inte - är positiva uttalanden om den aktuella läraren. Typ, "Min lärare kommer väl förberedd till lektionen". Ha! ...hrm.. nåväl, låt oss gå vidare.

Ca 80 elever fick svara. Jag har 105 elever allt som allt så det var ju en bra siffra för att kolla läget. Hur blev det då? Jodå. Jag är nöjd. Vet inte vad min arbetsgivare tycker däremot. Det är nämligen så att ordning och reda och punkt och pricka sätts ganska högt på duktiglistan på min skola. Jag springer ofta och kopierar under lektionstid och har inte alltid helt klart för mig vad som ska hända under nästa lektion. Och hade vi inte schoolsoft där jag skriver in läxorna skullle jag aldrig komma ihåg vad jag ska förhöra ungarna på! Detta innebär inte att lektionerna är innehållslösa eller meningslösa. Nejdå. För jag är en jävel på att improvisera. Verkligen. Det är en av mina största tillgångar som lärare enligt min åsikt. Och det jag kommer på har både substans och utvecklingsvärde.

Men mina smarta eleverna är, inte oväntat, helt på det klara med mina brister i förberedelser och det framgår också i sammanställningen. Det är OK. Jag är så gammal nu att jag kanske kan skärpa mig lite, möjligen, men jag tror inte på någon helomvändning i det här läget. Jag är nöjd ändå. Mer än nöjd. Jag får nämligen in höga siffror på det som betyder något. Tycker jag.

Min lärare tror att jag kan lära mig nya saker.
Min lärare tycker mina åsikter är viktiga.
Min lärare förklarar så att jag förstår.
Min lärare gör skolarbetet intressant så att jag lär mig något nytt.
Min lärare är rättvis och schysst mot alla elever.

OK. Mina papper ligger inte i prydliga högar när eleverna kommer och ibland minns jag vad vi ska göra först när jag kollar datorn. MEN på något vis verkar det som om jag ändå har hamnat rätt i tillvaron. Tack ungar!

Fröjderna i personalrummet

På andra våningen, i personalrummet, har det plötsligt uppenbarat sig en MASSAGEDYNA i en av fåtöljerna. Jag vet inte om det är rätt ord men ... det beskriver i alla fall bäst den nya attraktionen på vårt lilla nöjesfält tycker jag.

Det enda vi hade att roa oss med förut var gratis kaffe ur en automat som någonstans på vägen genom rören skapar en näst intill odrickbar sörja med många namn; "kaffe", "cappucino", "café au lait"... ni fattar. Det spelar ingen roll vilken knapp man trycker på, det är lika odrickbart vad det än kallas men ...det är GRATIS! Och med tanke på de rätt vaga lönekriterierna är ju en rejäl löneökning ganska osäker så...det är bäst att hålla sig till gratis, tänker vi.

Men nu har fröjderna alltså fördubblats i personalrummet!
Man kan numera få en ryggmassage medan man dricker sitt "kaffe" och DET mina vänner är inte alldeles oävet. Jag provade idag.

Jag satte mig ner, klurade en stund över fjärrkontrollen, tryckte på några knappar och BINGO! Där gick den igång! Faktiskt inte tokigt alls! Det var möjligt att få någon slags knådning eller en mer ospännande rullning uppåt och nedåt. Ganska skönt. Men lite stilla undrade jag över om det möjligen gick några hundralappar från lönepotten till den här apparaten. Vi får ju så ofta höra att "vi har bara en påse pengar". Men man ska inte klaga. Gratis kaffe OCH gratis massage.
Där finns det ju en omtanke om vårt välbefinnande i alla fall eller hur?

Sedan gick vidden av deras lömska plan upp för mig. Den här dynan erbjuder nämligen inte bara ryggmassage. Nejdå. Mitt i kaffet tryckte jag plötsligt på knappen för "sätesmassage"!

TACK LEDNINGEN!!!
Och plötsligt insåg jag ju att jag jobbar alldeles för lite, är vansinnigt överbetald och ... GUUUD vilket gott kaffe!!!

Präktighet ska med humor bekämpas!

Detta utrop kommer i en av kommentarerna till ett blogginlägg av en lärare som upprörs av Facebookprofilen "Lärare i allmänhet". Tack och lov, för bloggaren har tydligen missat hela grejen! Jag är fortfarande rasande lycklig över att jag hittat denna fantastiska profil och följer inläggen slaviskt!

Ni vet ju att man bara kan agera dålig sångare på ett övertygande sätt om man verkligen kan sjunga egentligen? Det är samma sak men "Lärare i allmänhet" och dess inlägg. Vi som jobbar häcken av oss varje dag, är professionella och duktiga och har god koll på vårt ansvar och våra skyldigheter vi UPPSKATTAR STORT de galna inläggen från världen tvärtemot! Det är DÄRFÖR vi dyrkande lärare älskar "Lärare i allmänhet". Vet man att man jobbar på högsta kapacitetsnivå dag ut och dag in så är det kul att läsa "Lärare i allmänhet skulle kunna skärpa sig - men har egentligen ingen lust" . En ren fröjd, t.o.m!

En annan ren fröjd är den här siten med bl.a. exempel på roliga provsvar. För våra elever kan också bidra med underhållning på högsta nivå. De är i alla fall bra mycket roligare än ett genomsnittligt APT möte på vår skola. Tro mig.